Nyårsafton!!

Så var det dags för min första nyårsafton i mitt nya hemland. Jag har ju ingen aning om hur man firar såna här helger här så jag försöker att vara mig själv och sedan bara följa med, strömmen. Oftast har jag kameran med mig för att dokumentera alla händelser och sedan vidarebefodra dem till er i min blogg.
Vi började dagen med att besöka Prescillas släktingar på mors-sidan. De flesta av dem är mycket fattiga och bor i sluttningarna nedanför bergen i Tanjay.
Min fru och hennes systrar brukar besöka dem då de är på Negros till jul och överlämna lite julklappar. Klapparna brukar bestå av lite ris, kläder och andra nyttigheter.
Det är svårt att som svensk föreställa sig hur eländigt en del kan bo och leva och det är ännu svårare att förstå hur de alltid kan vara så glada och tillmötesgående då man kommer.
Just de här släktingarna lever i det området där floden svämmade över i tyfonen förra veckan och de hade alla minst 60 cm vatten i hela huset.
På bilden ser vi Prescillas syster tillsammans med en boende (ladyboy) i närheten.


Man kan se floden på bilden som svämmade över. Den har typ 2 meter till kanten innan den svämmar över och sedan ska hela områdets vatten nivå höjas med 60 cm om man ska ha det som förra veckan. Det går åt en hel del vatten till det.

Vid ett av husen har de en många år gammal kaktus som används som julgran.

Funkar ju det med :-)

Vi åkte hem därifrån klockan 4, lagom för att ladda upp till kvällens middag på Talhatta beachresort. Jag har skrivit om den platsen några gånger och det är vår närmaste restaurang. En fräsig bra fransk restaurang och ikväll var det nyårsbuffé.
Jag laddae upp med några öl (7st) innan det var dags att knalla dit.
Ikväll provade jag Red Horse, det är en öl med hela 7.5% alkoholstyrka men jag är ju storvuxen och vältränad så det spelar väl ingen roll.
Jag kände mig het inombords då det var dags för promenad till restaurangen och innan vi gick tog jag en bild på frun vid julgranen.


Innan vi gick hann jag med en öl till och tog en bild på mina hundar i deras nyårshattar.


På restaurangen hade en jättefin buffé med allt smaskigt man kan tänka sig och efter 2 öl så var det dags att hugga in på buffén.

Här ser vi kocken tillsammans med en sprängd anka.

Jag pratade med ett par ifrån england och de höll med om att buffén hade hög klass. De var båda från Liverpool utom den andra som var ifrån Manchester. Jag informerade dem om att inför VM nästa år så hade vi blivit lottade toill samma grupp som dem och att vi inte förlorat mot frankrike på minst 2 år. Vi tog ett par öl och tog ett foto med självutlösaren. (Runkarn?)


Brian till höger var nog fikus?

Efter maten gick vi till baren för en öl och Brian ville gärna visa sitt partytrick: Grimasen. Vi skrattade så vi höll på att dö


Sedan gick vi hem för att sova och så här såg det ut det sista jag minns.


Så en nyårsafton på Filippinerna är nog ungefär som i Sverige.
Gott nytt år på er.

Araber.

En långfingrad Arab?

En man ringde till mig för ett par dagar sedan, närmare bestämt den 28:e. Han behövde en lägenhet i en månad till sin pappa. Egentligen var det inte hans pappa utan hans bästa väns pappa men han kallade honom också för pappa.
Han behövde en lägenhet omgående och jag har ju en ledig eftersom jag sparkat ut tysken så vi kom överens om priset och stämde träff.
Han var jättenöjd med lägenheten och betalade hela månadens hyra samt en depositionsavgift till mig.
Han och hans kamrat är ifrån Iran har bott här i 17 månader och pappan skulle komma och hälsa på dem.
Inga problem alls men då jag vaknade igår morse hade jag fått ett sms från den ena av dom och han undrade om jag var vaken. Sms:et var sänt 22,30. Nu är jag vaken textade jag tillbaka.
En timme senare fick jag ett långt sms om att de haft inbrott i lägenheten men det enda som var stulet var 4 klädesplagg samt 2 dollar. De hade haft tur att tjuvarna inte lyckats bryta loss det lilla kassaskåpet eftersom det var fullt med pengar sa sms:et.
Den här lägenheten är 3 små rum i rad och det första rummet ligger mot vägen och det innersta rummet ligger mot en bakgård som är 9 m2 stor och skyddas av en 7 m hög mur.
Då vi kom dit visade sonen oss fönstret i det innersta rummet som hade varit öppet och är det enda fönstret i hela lägenhetshuset som inte är försett med galler.

Han påstod att någon, (troligtvis en av arbetarna som bygger på nästa våning, hade klättrat ner för muren in genom fönstret, stulit 4 klädesplagg och ut igen.
Tjuven skulle även ha försökt att bryta loss kassaskåpet eftersom det satt lite löst.
Jag tyckte det var konstigt att de inte använt något tillhygge för att bryta loss skåpet och då lämnat något märke på väggen efter tillhygget.
Jag tyckte det också var konstigt att de inte stulit TV:n eller något av de andra dyrare grejerna i köket. Det enda tjuven skulle ha stulit var klädesplaggen varav ett innehöll 2 dollar.
Efter genomgång lovade jag dem att omgående sätta galler på det sista fönstret samt en säkerhetskedja på dörren och att det skulle ske under dagen.
3 timmar senare fick jag ett sms av sonen att banken var stängd och eftersom kassaskåpet var fullt av pengar vågade de inte att gå utanför dörren ens en sekund.
Jag svarade honom att det är inte farligare att gå ut här än någon annanstans, att tjuvar finns i alla länder på jorden samt att jag inte har något ansvar för vad de har i lägenheten. Jag skrev att då de betalat månadshyran så har de formellt godkänt lägenhetens skick och att de har eget ansvar för sina värdesaker.
Jag håller med en nattvakt mellan 6 på kvällen och 6 på morgonen.
De påstår att kläderna blev stulna mellan 11 och 1 mitt på dagen. Vilket jag tycker är mycket konstigt då det är fullt med folk överallt som arbetar och ingen hade sett någon med svart och vit-randiga kläder och mask framför ögonen.
Själva arbetarna som bygger verkar allihop jättetrevliga och jag kan inte tro att någon av dem skulle göra inbrott. Kanske har araben grävt ner en hund någonstans så jag får nog vara på min vakt.



Cementblandaren är nu framkörd i trädgården för operation "Rädda Stranden". Kan nog bli någon rad om det längre fram.

Gott nytt år på er // Anders & Prescilla

Djurförsök!

Så här i mellandagarna (middledays) har de flesta rätt tråkigt och många av oss (de kreativa) försöker att hitta något att sysselsätta sig med.
Jag funderade länge vad som kan vara mitt kall... Vad kan jag få nobelpriset i??? Och då jag funderade som mest kom mina hundar springande och påkallade min uppmärksamhet.
Just då de var som besvärligast kom jag på min stora Idè.... Djurförsök.
Jag tänkte att om man äger 2 hundar så kan man ju utsätta dessa för vissa djurförsök, och är det en hane och en hona så kan man ju enklare se resulaten.
Hundarna i fråga tyckte det skulle vara jättekul så vi satte igång.
Jag la ut 2 stycken madrassr på golvet, en rosa och en blå och sedan sa jag "ligg" till mina vovvar. Inte för att de någonsin lyssnat till ett kommando men har man legat i en bur (före de kom till oss) eller på ett stengolv hela sitt liv så tar man gärna tillfället i akt snabbt som fanken då det kommer en madrass i vägen.


Precis som jag förutspått så tog Lucky (honan) den rosa madrassen och Chicko (hanen) den blå.
Det är ju helt otroligt hur könsrollerna slagit igenom redan på hundnivån.
Nu tror jag ju inte att det är så enkelt utan det var nog mera en slump så jag bar ut hundarna c:a 800 meter från huset. Efter en lång promenad genom skogen och över två stora vägar så släppte jag dom på en plats där jag knappast själv kunde hitta hem.
De satte fullfart genom skogen och jag skrek "ligg" efter dom men jag undrar om de förstod?
Jag kom hem 4 timmar senare efter att ha gått vilse, och då jag kommer in i vardagsrummet får jag se ill min förvåning att mina hundar ligger, precis där jag tänkt, på madrasserna i vardagsrummet.


Otroligt nog så ligger alltså pojkhunden på den blå madrassen och resten av hundarna (tjejen) på den rosa.
Det är knappt man kan tro det men nu har man alltså bevisat att hundar har könsroller precis som vi människor.
Eftersom djurförsöket nu var avslutat skickade jag ut honan i köket och hanen i verkstaden för att fortsätta med sina vanliga sysslor.
Ingen kan i alla fall säga att jag inte gav dem chansen att ändra på sina förutfattade ideér om könsroller, men jag har nu bevisat att det är just så här de vill ha det.

Var är stranden??

Vår strand har försvunnit och vår tidigare strandtomt är nu nästan en del av havet.
Nja det var väl nästan att ta i men visst har det hänt grejer efter tyfonen drog förbi förra veckan.



Dessa två bilder är de enda jag hittar så man kan se hur vår strand såg ut då vi anlände hit i Juli.

Efter att vi kom hit har det fallit 2-3 av våra palmer som är längs med strandkanten och också mitt i vår underbara utsikt.
Eftersom det har ramlat omkull några så har jag planterat nya för att utsikten ska finnas i många år. De nya har jag planterat på min sida om staketet.
Att det fallit några palmer längs med stranden är ju naturligt och eftersom varje palm har ett otroligt rotverk som binder sand och sten så blir ju stranden mer utsatt då det blir en storm.
Då Tyfonen kom i förra veckan så var det ebb och vattnet stod lågt ändå så försvann det 2 av våra palmer på stranden.
Denna vecka har det varit högvatten och i helgen som gick blåste det rätt bra. Det räckte för att en halvmeter av strnaden skulle försvinna och nu ligger vårt staket/mur helt plötsligt blottat direkt mot havet.
Jag ringde idag till en byggare och bad honom komma med ilfart för att kolla. Han dök upp på eftermiddagen och han gick bara och skakade på huvudet och sa "otroligt".
Då han skakat klart kom vi överens om att problemet skulle åtgärdas omgående samt att han skulle prata med mina grannar så att kostnaderna för räddningsoperationen kan delas på tre.
I räddningsuppdraget ingår att försöka få de kvarvarande palmerna att överleva.
Om det blir storm vid nästa högvatten så ligger vårt staket risigt till.
Nu är ju problem till för att lösas så det är bara att spotta i händerna och ro 2 män i en båt så löser sig allt.
Här är dagens bilder.

Julköer!

Julafton blev lugn och fin, vi knallade iväg till vår granne, Beachresorten Talhatta, där de har franskt kök. Vi åt en kanonbra julbuffe och det enda jag saknade var prinskorv och "Riktig" julskinka. Men allt var bra med mycket mat och fullsatt restaurang. Tomten kommer ju inte förrän på Juldagsnatten här så julafton är en vanlig arbetsdag för många.
Jag har varit ICA-handlare i 26 år och vet precis hur det ser ut i en livsmedelsbutik dagarna före jul. Jag har också full kunskap om vilka tider det är som mest folk i butikerna.
Sånt är bra att veta då man som jag blir uttråkad av att gå in i en butik och stanna där mer än 3 minuter.
Därför blir man som vän av ordning lite förvånad då jag fanns i den största supermarketbutiken just på de tider det var som mest folk. Inte bara så att jag var där av en olyckshändels på Julafton kl, 13.00 utan jag passade även på att stå och köa 45 minuter även den 23:dje. Man är väl troligtvis dum i huvet.


God Jul från Lucky! Chicko är ännu för liten för att fatta det där med Jul.

Igår var det gårdsfest våra grannar, en Filippinska och hennes Scweiziska man. I vanlig ordning så kommer det rejält med folk på en sådan fest och på bordet stod en helgrillad gris. De ställer den upp i en hållare och så skär man rätt av. Här är fettet och den knapriga svålen 2 av de mest eftertraktade delarna.
Värden själv passade på att ha en sjukdag sängliggande med hög feber.

Idag var vi på Hypermart, ett annat stort varuhus, och handlade. Det är faktiskt otroligt billigt här. Idag köpte jag en hel oxfile för 685 pesos/kg. Det är lite drygt 100 kr/kg.
Här köper man gärna kött med ben så priserna skiljer inte så mycket om det är benfritt eller eller med ben. Jag såg t.ex idag att kycklingvingar kostar 140 pesos/kg och Kycklingfilé 180. I Sverige skulle alla ha köpt filén men här vill man koka soppa på kött med ben och det blir jättegoda soppor med mycket grönsaker och kött.

Oxsvans och Oxtunga för runt 400 och så kostar oxfilén 685p, Jag väljer helst Filén i alla fall.

Idag bjöd de på ett glas vitt vin då man handlat och var på väg till bilen. e vet hur man ska få folk att gå glada från butiken.

Vi var på Lee Plaza, det största varuhuset i stan för att köpa barstolar i fredags. Egentligen hade vi inte tid men vi behöver 9 stycken till lägenheterna som snart är klara och ofta har dom inte så mycket på lager och man måste beställa.
Vi skyndade dit och att vara stressad då man ska handla i Dumaguete är bara korkat. Tyvärr så tillhör jag väl de korkade och åkte till Lee Plaza.
De hade 10 stolar av den sort vi ville ha så jag sa att då vi har lite bråttom så kan jag betala dem nu och vi kommer tillbaka och hämtar dem nästa vecka.
-Men Sir sa kassörskan, ni måste gå med till lagret för att kolla att de är ok.
-Det kan jag väl göra nästa vecka? sa jag, men jag betalar nu så ni vet att jag ska ha 9 st.
-Jag får inte slå in dem i kassan om ni inte först kontrollerar stolarna sa expediten.
-Mnen jag har inte tid, sa jag då får det vara till nästa vecka.
-Ok sa kassörskan.
Vi var tillbaka idag och Prescilla kontrollerade stolarna medans jag var på Järnaffärn och El-hallen.
De vägrar att släppa en vara utan att de testas först. Troligtvis får jag ändra på min attityd då jag går in i en affär för att ändra på 100 miljoner Filippinare är nog svårare. (tror jag).
Ibland funderar man på det här med alla tester de gör på ALLT de säljer.
Undrar hur kul det är att vara tjej och jobba på apoteket då det kommer in en 140 kilos tysk och vill köpa kondomer? - Do you want to test them before you pay, sir?
Fast o andra sidan hur kul är det att vara kille och jobba på apoteket då tysken kommer...??? Fy fanken...

Jul här med!

Idag tog jag motorcykeln till stan för att handla några småsaker. Då jag skulle handla kom jag på att jag glömt ryggsäcken som jag skulle transportera prylarna i. Jag har inget bagageutrymme under sadeln på min MC.
Det var proppfullt med folk på stan för det är ju jul även här. Min inköpsrunda började med att gå till ryggsäcksavdelningen.
Jag frågade en grabb efter den billigaste ryggsäcken och han tog mig snabbt fram till billigasteryggsäcksavdelningen.
Han visade upp en rymlig och lagom stor ryggsäck som kostade 200 pesos (32 sek. Den blir bra, jag tar den sa jag.
Jag blev inte förvånad då han snabbt replikerade: - ska jag testa dragkedjorna, sir?
Ja gör det sa jag och han drog i alla dragkedjor både löst och hårt samtidigt som han sa högt: Testing Zipper, Testing Zipper.
Jag började nästan skratta men han var så övertrevlig och jag lyckades hålla mig.

Något mer, sir? frågade han. Ja jag ska ha en deodorant sa jag och han drog iväg mig till den avdelningen. Jag hittade en som verkade bra och vi testade lukten tillsammans innan vi gick till kassan.
Ja "VI" gick till kassan för det var lång kö och han ställde sig i kön med min ryggsäck och deo medans jag gick runt bland hyllorna och när det var min tur så vinkade han på mig.
Så går det till här trots att det är dagen före julafton och köerna ringlar långa.

Jag gick sedan tilll spritavdelningen och inhandlade en flaska Tanduay rom till min svärfar.
Jag köpte en liter av den dyraste rommen de hade och fick betala 266 pesos för den. Den har lagrats på ekfat i 15 år och var alltså så dyr som 40 svenska kronor. Tanduay är en rom som gjorts av sockerrör.

Jag var också på Villa Prescilla och kollade läget och de 3 lägenheter vi håller på med just nu är nästan klara.

Börjar se bra ut!

Igår kväll kom det 20 personer inklampande i trädgården och började att spela och sjunga. Det är tradition här att man går runt bland husen och sjunger julsånger för varandra. Just den här gruppen av människor var från Zamboanguita och de samlade in pengar till de fattigaste i byn, så att de också kan få fira lite jul.


Imorgon, julafton kommer Prescillas föräldrar och hennes systrars barn för att äta julmiddag tillsammans med oss. 2 av Prescillas systrar bor i Manila och kan själva inte åka hit över julen men deras barn är här och ska bo hos oss ett par dagar.
Vi har gett våra "helpers" i huset ledigt imorgon så vi tänkte gå på Talhatta för att käka deras julbuffé för 800 pesos per person. Jag kollade in menyn då jag var o bokade bord och den så lockande ut.

God Jul // Anders

Duckbowl

Ja då har man varit och bowlat för första gången sedan jag kom hit. Förresten blev det nog sista gången i denna hall oxå eftersom denna variant kallades Duckbowl och passade inte mig så bra.
Jag är nog bättre på längre käglor och tjockare klot :-).

Undrar hur mycket gnäll det skulle vara på vissa i Visby om maskinerna sett ut så här?

Steve, Kan det vara knäleden på femmans vinkelsutur som behöver proderas eller är den redan kranerad med grindkopplingen?

Jäklar vad det blåste!

Jag har varit utan ström och internet sedan i Fredags så jag ska försöka summera några händelser.

I fredags hämtade jag 2 nya gäster på flygplatsen, en Norrman och en Tysk.
Tysken som var närmare 70 år verkade lite snurrig och han sa att han rest ända ifrån Pattaya och att han behövde sova. Tidsskillnaden från Thailand är bara en timme så det var ju konstigt om han hade jet-lag.
Norrmanen som rest i 2 dygn var pigg och glad, de skulle båda bo hos mig i en månad.

Då vi kom fram till Villa Prescilla fick de vars en lägenhet och jag gick med norsken för att skriva papper och få deposition. Allt var ok och han skulle genast ut på stan för att äta.
Då jag kom in till tysken stod han fortfarande mitt på golvet med en av resväskorna i handen. Jag bad om hans pass och satte mig ner och skrev av lite uppgifter. Då sa han:
– Jag vill inte bo här.
- Va, varför inte det? Sa jag.
- Det såg bättre ut på internet sa tysken. Det verkar så litet.
- Jaha nu är det ju så att 36 m2 inte är större än så här och bilderna på internet är inte fejkade och eftersom du har konfirmerat bokningen via mejl så är det inte mycket jag kan göra. Tyvärr har jag ingen annan lägenhet till dig. Sa jag.
- Jag kan inte bo här, jag måste sova sa tysken.
- Då får du väl hyra lägenheten några nätter istället sa jag.
- Vad kostar det frågade han.
- 1800 pesos per natt.
- Det är för mycket sa han, jag bodde igår på Cherry Blossom i Manila för 1800 per natt sa han.
- Jag har bott flera gånger på Cherry Blossom sa jag och känner väl till deras rum. Min lägenhet är 3 ggr större, du har gratis internet samt swimmingpool och eget kök så du kan inte säga att mitt dygnspris är för dyrt.
- Jag måste sova sa tysken, kan jag sova här i 3 timmar innan jag letar efter ett annat hotell?
- Om inte du ska bo här och inte stå för den bokning du gjort så förlorar jag en massa pengar på att min lägenhet kommer att stå tom så ska du sova här så får du boka minst ett par nätter sa jag.
- Jag vill inte bo här sa han.
- Då ska du ut härifrån, sa jag och tog hans väska och kastade ut både honom och väskan.
Jag hoppas alla hotell är fullbokade och att Pedicab-drivern rånar dig sa jag till honom och smällde igen dörren.

Så kan det gå till då jag är förbannad.

På kvällen hade vi bokat en middag ihop med en Engelsman och hans Thailändska fru. Vi åkte först hem till oss för en bira och sedan gick vi på restaurangen som ligger 150 m från oss, Talhatta Beach resort.
Vi satt på deras uteservering invid havet och såg ut över havet och Talhattas 3 båtar som låg utanför.
I horisonten kunde vi se Mindanao och jag berättade för de andra att jag hört att de hade en Tyfon där och att det är konstigt att vi kan ha det så lugnt och där borta är det värsta stormen.
Efter middagen vid 9 tiden knallade vi hem och det var hur lugnt som helst.

Klockan 3,30 vaknade vi av att de var ett sjuhelsikes oväder utanför och strömmen hade gått. Det var Tyfonen som plötsligt fått för sig att ändra riktning och gå in över Negros istället.
Den hade gått rätt in över oss i Zamboanguita och vidare längs med kusten in över Dumaguete, vår närmaste stad.
Vi stod i fönstret och såg hur stormen knuffade omkull vårt staket intill grannen och havet bara blev argare och argare. Till slut kom det ett antal vågor som slog t.o.m. genom vårt staket och en bra bit upp i trädgården.
Hela vår trädgård blev full av vatten på båda sidorna av huset men inget vatten kom in i huset.
Bara i vår pool ökade vattenmängden med 10,000 liter endast av själva regnandet.
2 av de 3 båtarna vi satt och tittade på ifrån restaurangen hade sjunkit och den
3:dje båten försökte några av resortens arbetare att rädda genom att simma ut till den och hänga på pontonen så att båten inte skulle slå runt.
Snacka om att riskera livet för sitt arbete, jag hoppas att de får en rejäl julbonus av chefen.
Båtarna som sjönk kostar c:a 500,000 pesos styck och den de hängde i klarade sig i alla fall.
Då jag först fick se att det hängde en man i båtens ponton trodde jag att det var någon som försökte att rädda livet genom att hålla sig fast i båten.
Jag funderade som attan vad jag kunde göra för att hjälpa honom men sedan fick jag se att de var två personer med flytvästar på sig som hängde i vars en ponton.

Klockan 8 var allt lugnt igen och stormen hade dragit vidare så vi kunde starta städningen av vår trädgård.
Grannarna i bambuhusen på andra sidan muren hade blivit av med sitt tak och fått huset fullt av vatten.
Vi åkte in till staden vid ett för att betala ut löner och det blev ett äventyr de med.
Det enorma regnandet över bergen hade samlat otroliga mängder vatten som skulle ner. Blåsten hade fällt många träd över och i kanalerna och vattnet tog med sig dem samt en massa annat bråte. Då vattnet kom till stora vägen in till Dumaguete så proppade bråten snabbt till öppningarna under broarna och vattnet forsade istället upp och längs med vägen. Följden av detta blev att massor av boende plötsligt fick sina hus fulla av vatten och gyttja. En del fick till och med sina hus bortspolade och i några av dem fanns det folk kvar som man nu söker efter.
Det var också många nerblåsta träd över vägen men de flesta hade de redan fått bort. Då vi kom körande var det fortfarande mängder av gyttja och på flera ställen forsade vattnet över vägen.
Vi lyckades tråckla oss in till Dumaguete men på flera ställen var det avstängda broar och spår av översvämningar.
Villa Prescilla hade också klarat stormen bra så efter löneutbetalningen så brummade vi hem igen.
På söndagen köpte jag en tidning och kunde läsa att detta var nog den värsta naturkatastrof som drabbat Negros på 100-tals år.
Alla här säger att tyfonerna aldrig går in över Negros men detta var väl undantaget som gör regeln.
De har hitta 33 döda och många personer saknas ännu så siffran kommer nog att stiga. På Mindanao har man hittat nära 1000 döda och siffran stiger fortfarande.
Mindanao hade en signal 2 varning och Negros signal 1 på en 3 gradig skala.
Vi kan också se på nyheterna hur de drabbats på Mindanao, hela byar har nästan blivit bortspolade och massor av människor har dödats och ännu flera saknas.
När naturkatastrofer som denna händer är det nästan uteslutande de fattigaste som drabbas. De har byggt sin enkla hus på ställen som man egentligen inte ska bebygga, och som oftast bor de i enkla hus av trä, så när det händer blir det ofta alldeles för tragiska följder.

Vi fick som sagt strömavbrott i hemma hos oss och jag gick på morgonen ut för att starta den begagnade generatorn vi inhandlat.
Den startad såklart inte så vi fick sitta utan ström.
Då strömmen inte kommit tillbaka efter 28 timmar ringde jag och bad om hjälp att få igång generatorn.
Det kom ut en man men han kunde inte hitta felet så han lovade komma tillbaka med hjälp på måndag morgon.
Han kom tillbaka och efter ett par timmar kom han och berättade att någon (jag) hade hällt diesel i generatorn istället för bensin.
Han skulle göra generatorn ren invändigt medans jag var i staden och så köpte jag med mig bensin hem.
Då jag kom hem med bensinen så startade vi generatorn och den gick perfekt och vi fick ström i huset efter 60 timmar.
5 minuter senare kom strömmen tillbaka, det kallas väl Murphys lag va?

Nu är det bara internet som saknas, jag textade firman och de svarade att de hade stora problem i Zamboanguita och kanske skulle det vara fixat tills imorgon, tisdag. Men det blev inte klart förrän idag, Onsdag.

Här kommer lite filmer och ett par bilder från Tyfonen. Lägg märke till de 2 grabbarna som försöker att rädda båten.

Alla fick 2 kort och så jämförde vi.

Idag åkte vi till stan för att lämna in en del grejer på service. Vi fick ju våra kartonger från Sverige härom dagen och i dessa låg det bland annat 3 stycken kameror och några mobiltelefoner samt ett par datorer. I Sverige slänger vi vanligtvis dessa för att det är för dyrt att laga brukar de säga. Här lagar man istället och eftersom personal är det billigaste som finns så blir det inte dyrt att fixa till grejorna och när de väl är lagade så är det någon som blir jätteglad för en kamera eller en mobiltelefon i julklapp.
Att helt tömma en dator, byta språk i den samt att göra en storrengöring inuti och utanpå kostar c:a 120 svenska kornor. Undra vad det kostar i Sverige?
Vi har tryckt upp en reklam T-shirt a piké modell med vår logo på och det blir en lagom present till våra arbetare på bygget. De kostade 30 kronor styck i en bra kvalité med logon broderad på bröstet.
Idag var det då dags för mig att göra debut på pokerklubben här i Dumaguete. De har sms:at till mig varje torsdag och ringt några gånger om att det är poker. Varendaste gång har det varit för mycket att göra eller så har det inte passat in. Den sista torsdagen Fredrik var här skulle vi pokra på klubben så jag ringde och skulle anmäla oss och fick då reda på att just den torsdagen hade flyttats till tisdagen för arrangörens dotter fyllde år.
Det har då inte funkat någon torsdag tidigare men idag så jäklar ......
Vi gjorde våra ärenden i stan och sedan tog jag en pedicab till Yamaha för att hämta ut min MC från servicen. Då jag kommer dit är det 30 minuter kvar till pokern och min MC står sönderplockad i verkstaden. De ville behålla den i 2 veckor för att de skulle beställa hem en ny varvräknare för min var trasig och det går på garantin.
Jag tvingade dem att plocka ihop cykeln på 10 minuter för idag ska jag spela poker.
Då bågen var klar blev det full fart till Dave som fixar med pokern.

De hade en liten lokal på bakgården hos Dave med ett hemsnickrat bord men det fanns aircon, gratis läsk & kaffe samt bjöd Dave på lite käk.

Jag hade ingen aning på förhand hur de brukar spela, om det är höga insatser eller låga o.s.v. Det har ju ryktats om att det skulle finnas ett par riktigt bra lirare där ibland. Bland annat 3 stycken armbandsvinnare från VM i poker.
Jag fick en stol direkt då jag kom och så var man inne i matchen. Inköpet till cashgamet var i genomsnitt 1000 pesos (160 sek) så jag startade med det också.
Vi var 12 stycken runt bordet, jag har aldrig varit med om fler än 10 och egentligen spelar jag helst med 6-7 endast.
Mörkarna var så låga som 5-10 p och det kändes som om vi hela tiden bara satt och jämförde vem som fick bäst hand efter att alla 5 kort lagts på bordet. Nästan alla synade mörken i varje pott, ibland sa någon raise och ökade till 100 och alla synade. Därefter checkade man eller betade en halvpott och alla synade. Fram till sista kortet var det oftast 3-4 spelare kvar.
Det blir ju omöjligt att bluffa om alla synar hela tiden det blir också omöjligt att läsa en spelare eftersom alla synar hela tiden fast då sista kortet kom märkte man förstås vem som hade satt färgen eller stegen.
Det blir ju ingen riktig poker om man delar ut 2 kort till alla, sedan lägger man 5 kort på bordet och så jämför man vem som fick bäst.
Man måste helt enkelt sitta och vänta tills man har kanonkort och då spela dom skithårt för alla synar ju. Men då blir man efter ett tag inte speciellt omtyckt för då tycker de säkert att man spelar för tufft. Det hade fanken mig varit bättre om de där världsmästarna varit där för då blir det ju riktig poker.
De spelade alltså poker för att de tycker att det är kul att träffas en gång i veckan och snacka skit. Jag får se om jag ska åka tillbaka dit och jämföra kort, jag kanske bara tar en kopp kaffe och snackar skit för det är jag i alla fall bra på.
Alla fattar väl att jag inte vann något idag, jag torskade 1500 pesos och innan jag gick sa jag att jag bara varit där och observerat idag och nu ska jag hem och analysera till nästa gång, för då jäklar.

Testa, Testa, Testa och testa ännu mer

Hade bokat tid idag för att fixa till lysen och montera in nya stereon i bilen.
Jag ska också göra 50 mila service på min motorcykel så eftersom vi skulle vara utan bil hela dagen så tog MC:n till stan så vi hade ett fordon medan bilen var på verkstaden. Efter vi hämtat bilen så ska cykeln få en rundsmörjning hade jag tänkt.

Jag blir knäpp på allt testande här varje gång man inhandlar något.
Man har samma garantier på allting som i Europa och samma bytesrätt på 7 dagar som där hemma men här envisas de med att testa prylarna innan man får gå ut ur butiken. det tar alltså hur mycket tid som helst jag blir fanken i mig knäpp av allt testande.
Igår när jag var och köpte den nya bilstereon så ville de såklart testa att det funkade och innan jag hann reagaera var det 4 man som kom med bilbatteri, kabelknipsare och högtalare för att stereon ska testas.
Jag är ju i grund och botten inte en sådär tålmodig person och har jag bara något mer som ska göras under dagen så blir jag stressad av allt testande.
Jag sa till de 4 grabbarna att jag inte ville ha stereon testad eftersom jag har lite bråttom och jag har ju bytesrätt och garanti om det är något problem.
- Inte testa stereon? sa de i kör. Nej tack sa jag och betalade stereon och gick.

2 timmar efter jag lämnat in bilen idag fick jag sms. Som alla läsare fattat så stod det i sms:et att stereon var monterad i bilen men fungerar inte. Jag får flåklypa...

Jag åkte till verkstaden och hämtade stereon de fick montera ur den ur bilen under tiden de fixade till det fick jag frågan av 3 olika personer i hallen,
-testade du inte bilstereon innan du köpte den?
Jag lastade stereon på MC:n och iväg till affären och nu fick jag för mina synder. De började med att testa den trasiga stereon i 30 minuter bara för att få reda på att den var trasig som jag sa.
De tog fram en ny stereo och körde igång testerna på den. Allt som allt tog det 75 minuter för att byta stereo och klara alla tester. Självklart fick man en magsudare av försäljaren:
- Du skulle testat den redan igår, sir.

Den nya stereon kan läsa usb minnen och minnes kort så jag åkte till data affären och bad att få köpa ett usb-minne.
-Ja det går bra sa expediten, jag ska bara testa det först, och så tog han fram en sax och klippte upp förpackningen. -OK, sa jag och lät honom hålla på.

Jag brände mina armar idag efter allt brummande fram och tillbaka på motorcykeln.
Innan vi åkte hemåt så lämnade jag in cykeln på service och ska hämta en imorgon.
Jag har alltså kört 50 mil på 4 månader med motorcykel. Jag tycker det är roligt att köra men Prescilla tycker inte det är lika kul att åka. Det är i alla fall ett bra resevfordon.

Vi har fullbokat på Villa Prescilla, av 6 klara lägenheter är 6 uthyrda. På fredag har vi gästbyten i 2 av lägenheterna en tysk o en norrman ska hyra vars en lägenhet i en månad.
Nästa våning börjar likna något nu och vi tror att de blir klara med 3 lägenheter till i slutet av månaden.
Nu ska jag hoppa i poolen med en bira, det lackar mot jul och jag är solbrändare än på mycket länge.

Lackar mot Jul

Det lackar mot jul även i närheten av ekvatorn och här har man julskyltat och spelat julsånger sedan början av oktober.
Jag som varit ICA-handlare och uppvuxen i en familj med en Ica-handlare som pappa har en antikänsla inför julen. Då man var liten fick man knappt träffa farsan de sista 2 veckorna före jul och likadant blev det för mina barn. Alla tror att man bara går och gnider händerna då julen närmar sig men den stora egna arbetsinsatsen varje julmånad har gjort att man egentligen inte gillar julen.
Ni finns det ju andra som gillar jul och eftersom jag inte längre är uppstressad inför helgerna så får man ju försöka att njuta av att andra njuter.
Igår bromsade vi in vid Julstjärneståndet som funnits sedan oktober och Prescilla inhandlade en stycken jul-lanterna som ska i kombination med våra svenskimporterade stjärnor lysa upp vår veranda.
Allt som är juligt som man känner igen från Sverige finns även här.



Idag kom de 8 sista boxarna som vi skickade från Sverige i Juli. De kom just då vi inte var hemma så de stackarna som kånkade in lådorna missade sin välförtjänta dricks.


Våran inneboende rara tjej, Rea, fyller 15 år idag på självaste Lucia. De vet inte så mycket om kvinnor med eld i håret och grabbar mad dumstrutar på skallen här så vi har valt att ligga lågt med själva Luciafirandet och istället ta med Rea på restaurang för en fin middag. Hoppas de fattar att vi har Rea på restaurangen då notan ska in. Vi har bjudit med våra nya grannar, en Schweizare och hans Filippinska flickvän. Hon är för övrigt faktiskt släkt med Prescilla på långt håll.

På dagens inköpsrunda var det klinkers som gällde. 3 stycken badrum, Bardisk, köksbänkar ska sättas med klinkers. Det blir robust och kommer att hålla i 100 år. Prescilla är den som väljer färger så det blir harmoni i alla lägenheter. Jag hade egentligen tänkt vara med och tycka men har man pyntat en hel lägenhet i svart som jag gjorde på Visborgsgatan så är det nog bättre att vara tyst. Jag är säkert bra på något annat…..

I morgon ska jag lämna in bilen för att de ska fixa mina lysen, det ska bli slut på att sitta i mörkret och chansa. Jag ska också sätta in en ny bilstereo och jag var iväg idag för att inhandla en. Jag vill ha en som funkar på USB sticka så jag kan spela all min tjuvade musik i bilen. Den skivan vi har i bilen idag har gått i 3 månader.
Jag hittade USB-sticke-bilstereo-apparater i en butik och den första kostade 200 sek så jag slog till på den. Jag hittade sedan en mycket bättre för 500 sek så jag var lite slösig och tog den istället. Installation ingår men högtalare ska jag köpa imorgon. Återkommer om det.

Som vanligt på Filippinerna

Det blir inte så mycket skrivet i bloggen nu för tiden Det beror inte på ovilja från min sida eller på att det aldrig händer något utan mera på att varje dag just nu är sig lik. Har man berättat om de vanliga rutinerna ett par gånger så blir det ju inte så upphetsande.
Vi ska försöka att beta av några av de vardagliga händelserna:


1. Villa Prescilla. Det knallar på rätt bra med våning 2. Vi håller för fullt på att producera 3 lägenheter på cirka 40m2 styck. De flesta väggarna stod redan där men några har rivits till hälften för att bli lite högre köksbord med barstolar. Vi är petnoga med att göra allt ordentligt så alla innertak byter vi ut eftersom de gamla som byggdes för ett år sedan är av trä och nu bygger vi med ett stenhårt dött material. Vet inte riktigt vad det heter men om ni tänker er Stefan Bergh Bakfull i husvagnen spritt språngande naken så förstår ni kanske vad jag menar. De sex lägenheterna som vi har snickrat färdigt på är alla uthyrda och i BBQ- hörnan och nya tvättstugan ser allt ut att funka. Det kostar mycket pengar att fixa till allt med hög kvalitet men de ska vi få tillbaka under många år, så är själva tanken.

2. Jul. Det är jul även här på Filippinerna och det märks mer än väl i alla butiker, samma julsånger som man spelar i Sverige går på högsta volym överallt här. De enda man inte hör är Lokets julskiva och Adolphsson & Falks ”Mer Jul”. Den ena kan man helt leva utan och den andra saknar man lite grann, ni kan själva fundera på vilken som är vilken. Det känns lite konstigt att julplanerandet pågår här eftersom det är mer än 30 grader varmt och strålande sol. Nu har jag ju tillbringat 3 av de senaste 4 jularna utomlands men känslan av att det ska vara kallt samtidigt som det är jul sitter i ryggmärgen.

3. Hundarna. De springer och busar med varandra nästan dygnet runt och de verkar verkligen ha skitkul. De har båda 2 startat sina liv i en bur på en trottoarkant precis intill all trafik, att nu få springa fritt i vår trädgård måste vara ett drömliv för en liten vovve. För ett par dagar sedan hade de inte så skitkul, då var det dags för vaccinering. Vi lastade in hundarna i bilen och brummade till staden. De är alltid lugna o snälla i bilen men denna gång så kräktes de i bilen båda två innan vi var framme vid veterinären. ”Jäkla hundkräk” sa jag till dom och de nickade instämmande. På hemvägen klarade de sig utmärkt båda två utan att kräkas så där ser man vad lite stryk med en domkraft kan hjälpa.

4. Gardinstänger. Vi har sedan Mars ägt ett hus utan gardiner. Det är delvis sant eftersom vi har haft några plastremsor hängande på sidan av fönstren och de kan man dra för på natten så att det blir mörkt. Vi har helt enkelt inte haft tid och så har vi inte heller hittat rätt stänger att hänga upp. I Torsdags hittade vi rätt så vi inhandlade 9 stycken gardinstänger med tillhörande hållare. Jag tycker att det är rätt så kul att fixa lite hemma även om jag svär och gormar lite men att sätta upp 9 stänger på cementväggar tar tid. Och man blir mycket mycket svettig. Skjortan blev totalt dyngsur efter att bara ha borrat de 72 hålen för hållarna så jag hoppade i poolen. Det fräste om mig. I morse fortsatte jag med att sätta plugg i alla hål och imorgon ska jag fixa resten. Jag får ta det som ett tredagarsprojekt för att inte rinna bort. Sedan är det bara det roligaste kvar, Sy och sätta upp gardinerna så eftersom man är gentleman överlämnar jag det åt frugan.

5. Torkställning. Vi har också svetsat, grävt och cementerat för att få upp en ny torkställning. Jag har själv ritat hur den skulle se ut och det blev så klart väldigt bra. Roger som jobbar hos oss var den som fick sköta det praktiska så jag blev inte ens varm av detta projekt.

Som ni märker går allt lugnt o sansat till här på Filippinerna och det enda som stör mig är att jag har svårt o sova då jag tänker på innertaken i våra lägenheter…… Stefan naken o bakfull i en husvagn……fy fan.

En Mycket Bra Dag!!

Fredag blev en bra dag från början till slut.
Då jag vaknar tidigt på mornarna och alla bra pokerturneringar går på helt fel tider för en Asiat så brukar jag att spela tidiga morgnar istället för sena kvällar.
I Fredags vaknade jag redan 5,30 så jag anmälde mig till en kvalturre och gick för att fixa till kaffe. Kvalet går till en månadsfinal som är på Söndagskvällar för europeer men tidig Måndag (kl.4.00) för mig.
Jag har kvalat in redan för 6 veckor sedan men om man redan är inkvalad så får man en startavgift (€200)varje gång man kvalar in därefter. Som ni förstår av rubriken så vann jag kvalet och det var faktiskt den fjärde gången jag kvalade in så det hjälper ju till med finansieringen av pokerspelandet.
Sedan åkte vi till flyget och på Cebu Pacifics inrikesflygningar så brukar de ha en liten tävling då flyget är som högst upp. Jag har ju rest några ggr så jag vet att de ibland brukar be någon hålla upp en kulspetspenna så jag hade min klar i handen. Som ni förstår av rubriken så bad de någon att hålla upp en sådan penna och flygvärdinnan hann inte säga hela ordet förrän jag hade min penna högt upp. Jag vann en vattenflaska med reklam på. :-).
Väl i Manila checkade vi in på ett kanonhotell * * * * * 5 stjärnor och allt är faktiskt kanonbra. Vårt rum var inte klart när vi kom så de uppgraderade oss till en "King Pacific Suit" och den är som namnet låter verkligen kunglig. 60m2, 2 rum, gigantiskt badrum och totalt 3 TV och 2 DVD spelare. priset skulle varit 9,800 pesos per natt men efterson Prescilla är härifrån så får man lite rabatt. Hon fixade till så att priset blev 8500 istället.
Iväg till kvalturneringen och vi var 22 stycken som ställde upp för att kvala in till Main Event i en stortävling som är med på Asian Poker Tour. 2 av oss skulle gå vidare till Main Event. Kvalet kostade 5000 pesos och att köpa in sig till Main event kostar 50,000. Som ni förstår av rubriken så vann jag den såklart Och jag var jäkligt glad då jag efter 6 timmars poker vunnit en plats till storturren.
Väl hemma på rummet fick jag se en badrumsvåg under handfatet där långt borta i badrummet. Jag tog en promenad till den och jag har faktiskt inte vägt mig sedan jag lämnade Sverige i Juli. Min våg är i en kartong ute på Oceanen och jag tänkte vänta med att väga mig tills den anländer i december men jag tänkte just idag måste vara en bra dag att väga sig på. Som ni förstår av rubriken så hade jag gått ner, jag hade till och med gått ner 10 kilo.
Kyckling, Ris, värme och lite arbete är nog inte helt fel.
En Mycket bra dag för mig.

Lördag morgon kollade jag ut genom vårt fönster på tolfte våningen och tvärsöver gatan bygger de på ett nytt ännu högre höghus. Man blir ju snabbt klarvaken då man
ser två killar i 30-årsålder stående på några bamburibbor 50 meter över marken. De höll på att måla ytterväggen på nya höghuset och då de fick se mig vinkade glatt.
De hade en säkerhetslina men inte såg det säkert ut inte. Jag hade inte ställt mig på de där bamburibborna för alla pengar i världen.
Main event i APT-turren startade kl. 13,00 och vi (39 st) skulle spela 10 st blindsnivåer på 45 minuter styck. Det blir 7,5 timmar effektiv poker och tillsammans med raster blir det totalt 9,5 timmar om man överlever hela dagen.
I en sådan här turnering får man 15000 var i chips att spela med och alla som är kvar efter 10 nivåer går vidare till dag 2.
Jag började de första 2 timmarna dåligt, jag åkte på ett par sura snytingar där jag ledde tills det sista korten ko på bordet och blev slagen 2 ggr på samma sätt. I itten av dagen fick jag lite tur med korten, jag fick AA 2 gånger och tur att någon mera hade bra kort så jag blev synad båda gångerna. Den andra gången var det 2 som synade mig så då gick jag upp i ledning av alla som var med. De sista 3 timmarna fick jag inte en bra hand på hela tiden så flera gick om mig och till slut blev mitt mål bara att överleva dagen och gå till dag 2.
Det lyckades, vi var 11 stycken som gick vidare och jag var 6:a - 7:a av dessa.
Turneringen fortsätter på Måndag (idag) med de spelare (50st) som har överlevt vars en förstadag. Idag spelar vi tills det är bara ett bord kvar, 9 pers.
Känns som det är liten chans att jag är med där men man vet aldrig. Jag har bokat hemresa imorgon förmiddag men jag bokar gärna om flyget och bokar gärna till en natt till på vår lyxhotell om det skulle behövas. :-)

Mainevent i pokerturren jag kvalade in till på internet i Fredags morse gick idag måndag kl. 04.00, svensk tid Söndag 21,00. Jag åkte ur som 108:a av 510 spelare efter 4,5 timmar. Det var nog tur för det verkar ju osannolikt att jag ska vinna 2 sådana här stora turrar på samma dag.

Barnfritt!!

Imorgon hämtar jag en amerikanare på flyget som ska bo hos oss i minst en vecka. Det betyder att det är fullt i alla lägenheter ett tag. Jag har en Schweizare som ska flytta ut den 15 dec och 10 timmar efter han meddelat mig fick jag en ny hyresgäst från den 16:onde. Är det så det ska vara så är det enkelt att vara hyresvärd.
Jag har varit runt och snackat med alla i lägenheterna och det är ingen som har problem med att vi snickrar på nästa våning. Så mina ovänner från Österrike är nog dumma i skallen på riktigt.
Brukar åka förbi deras krogar varje dag på väg till VP och mina mungipor pekar mer och mer uppåt för varje stol de har tom på sin skitkrog. Vissa dagar är det tur att öronen är ivägen annars hade mungiporna gått ett varv runt skallen då de har helt tomt.
Mina mungipor pekar neråt också..... För nu har den sista av mina barn åkt tillbaka till Sverige. Idag körde jag ut Fredrik till flyget och hans flyg lyfte 9,05 i morse.
Han har en enkel väg hem: Dumaguete-Manila-Hong Kong-Peking-Moskva-Arlanda-Göteborg.
De enda som inte får hända är att det blir strul i Hong Kong för då kan hela resan falla eftersom vi bokat 3 olika bokningar med olika flygbolag. Han spar säkert 75 spänn på det. Resan tar totalt 40 timmar från Dumaguete till Göteborg.
Då jag sitter och skriver detta sms:ar han till mig för att han HAR fått strul i Hong Kong. De hittar inte hans biljett från Peking till Moskva i datorn så de håller på att ringa till Moskva för att kolla om han existerar.

Igår kväll blev vi sent inbjudna till Amlan som ligger 53 km från vårt hem. Det var några släktingar till min fru som ville att vi skulle komma över för att det pågår en Fiesta i Amlan.
Då man blir bjuden dit så är det för att släkt och vänner träffas och umgås tillsammans med mat och dryck.
Vi åkte dit och jag tror att alla på ön Negros var ute i trafiken igår kväll så bilresan tog 100 minuter. Det var ingen rolig bilresa och det var nära att jag bucklat till bilen några gånger.

Lechon! Eller helstekt gris som det heter på Svenska.

På alla större partyn har man en helstekt gris på bordet. Det är ju självklart gott och här är det den kanpriga svålen som gillas mest, de har heller inga problem med fettet på grisen, det äter man gärna. Jag kan tänka mig att i Sverige börjar man med att kasta fett och svål innan grisköttet är på bordet.
Hemresan blev lite lättare, den tog bara 60 minuter för det var inte så mycket trafik. Men det är inte roligt med mörkerkörning hör. Det är otroligt många som inte har lyse på motorcykeln eller bara ett lyse på bilen. gatlysen saknas för det mesta och då man vet att det finns fordon utan lysen och gott om gående på vägen så är det svårkört. De som har lysen på sina fordon har dom felinställda så man blir ofta bländad, det gör ju det ännu svårare.
Innan jag ska ut o köra i mörker så brukar jag dricka en 4-6 öl och ett par rejäla Wiskey så man inte blir feg då man ska ta riskfyllda omkörningar.
Nä nu skojsar jag lite igen (förlåt) Men man kan dricka innan man ska ut och köra här, det är helt ok men om man krockar lite så får man lite mera problem om man är onykter.

På fredag och lördag är det dags för livepokerturnering i Manila. Jag ska försöka att kvala in till huvudturneringen som startar på Söndag.
Det ska bli jäkligt kul för jag har inte spelat en turre på 5 månader. Jag ska visa de där Manila mupparna att svenskt stål biter även här och det värsta som kan hända är att man inte kvalar in för då blir det väl att gå på något köpcentrum.
Jag är ju optimist (eftersom jag är så otroligt vass på poker) så jag har bokat hotell t.om onsdag eftersom finalbordet ska spelas på Tisdag kväll.
Är det något ni vill att jag ska handla så kan ni mejla. hihi

Fredde hörde just av sig och problemen har löst sig så nu är han på väg till nästa stop, Peking, för att vänta där i 11 timmar.

Kräftskiva

Igår tog vi oss till Villa Prescilla för att bo över i en av våra lediga lägenheter. Det är ju Fiesta och då kan det ju passa bra att vara lägenhetsägare i byn.
Vi tog ett par pilsner vid poolkanten och snackade med några hyresgäster innan vi åkte till centrum.
Engelsmannen i en av lägenheterna har jag snackat lite fiske med och nu har han fått tag på en båt som går att hyra för djuphavsfiske. I hyran ingår det besättning och fiskeredskap så om ett par veckor ska vi iväg på en tur. Jag vet inte vad vi ska fiska för något men det verkar finnas det mesta i våra vatten så det blir säkert kul.
Igår åkte vi till en restaurang för att äta gott och fira fiestan, vi hamnade på en fiskrestaurang nera vid havet som vi aldrig varit på förut. Jag är ju allergisk mot fisk men de hade skaldjur och kött på menyn oxå.
Jag käkade Friterade räkor och en fläskkotlett. Prescilla och Fredrik käkade ostron till förrätt och Fredrik var jättesugen på att käka hummer till huvudrätt.
Här kostar en färsk hummer c:a 60 spänn.
Han beställde hummer av servitrisen och två minuter senare kom hon tillbaka och sa att hummern var slut och det enda de hade kvar var en stycken "Slipper". Hon berättade att det också var en sorts hummer.
Då tar jag den sa Fredde och seritrisen blev helt överaskad, -Ska du ha Slippern? Frågade hon och Fredde svarade japp jag tar den.
Hon försvann ut i köket och efter en stund kom kocken ut i slippers med en levande Slipper på ett fat.

Fruktansvärt ful mat, men å andra sidan är ju en gris inte speciellt snygg heller.

Kocken undrade hur den skulle tillagas och efter ett litet resonemang kom de fram till att vitlökssmak nog blir bra och så beställde vi in en flaska vitt vin att skölja ner den med. Efter en kvart kom servitrisen knallande med restaurangens sista Slipper på ett fat.

Maten är serverad!

Fredde tryckte i sig nästan allt av den 9hg stora kräftan. Jag och Prescilla smakade och det var rätt så gott och det verkade vara mycket mat innanför skalet.
Undrar om det är sådana vi ska fiska ihop med engelsmannen?
Efter maten tog vi en pedicab till parken i centrum där det mesta händer under Fiestan.
Vi fick tag på ett kanonbord alldeles i närheten av scenen och där stannade vi resten av kvällen. Det var öl, modeuppvisningar,öl, musiker,öl, miss Dumaguete,öl o.s.v. så kvällen bara sprang iväg.
Därefter vart det en tur till Villa Prescilla för att sova. Bra ställe det där "Villa Prescilla", kan rekomenderas.



Här är en liten film med våra hundar, de har roligt som rackan hela dagarna.

Fiestan har börjat!

Årets Fiesta i Dumaguete är här. Varje år denna helg firar man Fiesta i vår hemstad, alla byar, socknar, samhällen och städer har sin årliga Fiesta.
Då samlas släkt och vänner och man äter, dricker och festar tillsammans. Nu är det då Dumaguetes tur och eftersom det är den näst största staden på ön Negros med nästan 4 miljoner invånare så förstår man att det är något stort.
Har man varit på en fiesta och blivit bjuden på mat o dryck så kan man räkna med att få bjuda tillbaka då fiestan kommer till ens hemby.
Idag tjuvstartade det lite grann med en parad genom staden och de närmaste dagarna ska det bli stor fest.
Vi har en ledig lägenhet på Villa Prescilla så vi tänkte bo över där i morgonnatt så vi kan vara kvar i stan och vara med på partyt.
I dagens parad deltog det kanske 2-3000 personer och säkert var det 50000 som tittade på. Hela stan blir igenkorkad av allt folk och alla fordon så vi valde att parkera bilen utanför stadskärnan och ta en Pedicab sista biten.

Enkelt, billigt fordon!

Som ni ser har de svetsat på ett skal runt en motorcykel och här kan man ibland se c:a 12 personer åka på en gång. Jag har även sett några hundra kilo 20 meter långa bambustänger åke med eller varför inte 3 fullvuxna grisar på väg till slakt. Då det gäller att lasta en Pedicab är ingenting omöjligt.

Åter till paraden. Jag tog med kameran för att få lite fina bilder till bloggen men eftersom jag är bland de längsta i staden så får man stå längst bak. Tyvärr blev inte mina bilder så bra för att visa hur en fiesta-parad ser ut men jag försöker skriva om det istället.
Paraden består mest av diverse skolor som spelar och trampar i takt till sin musik. Men även poliser, militär, flyvapnet och andra myndigheter är med. Egentligen är nog inte paraden så rolig men mångfalden gör att den ändå är kul att se på.

Kan det vara stadens P-vakter som är med?

I ett av försäljningsstånden på stan fanns det massor av färggranna julstjärnor.
Här har man varje år en tävling om vem som kan göra den finsate julstjärnan. De på bilden är inte med i tävlingen utan är bara till försäljning. Ska man delta i tävlingen ska man göra en som är minst en meter hög och jag tror det tar många dagar att få ihop ett vettigt tävlingsbidrag.

Julstjärnor med en hälsning till mamma!

På tal om tävlingar, här kommer resultatet i två av tävlingarna som avgörs under fiestan.


Benjamin G Navarro kom stenklart sist i tävlingen: "Bär inte röd tröja"



I Björnskyttetävlingen kom Marko Anglitario på sista plats.
Enligt reglerna ska man då vara med på paraden och som huvudbonad bära könsorganet från den skjutna björnen på huvudet. (sk björnfitta. Det är inte kul att få den placeringen med tanke på att det är 35 g varmt. Han har ju vapnet kvar så får man nöja sig med att skratta lite i smyg då man kommit hem.

Österrikiska Muppar

Det har varit dåligt väder i några dagar, inte jättedåligt men blåsigt och lite molnigt och strax över 30 grader. Det brukar vara sånt här väder som är förrädiskt för en Vithudad som jag. Det känns inte som om solen tar och plötsligt har man bränt sig men man börjar ju bli rutinerad nu vi 54 års ålder.
En av våra palmer alldeles vid strandkanten blåste omkull och jag har blivit förkyld, allt är vädrets fel.
Ett par hundra meter från vårt hus ligger Malatapay, där är det varje onsdag en marknad som är välkänd på vår sida av ön.
Där hittar man allt: boskap, torkad fisk, souvenirer, grönsaker, knivar, pärlor, kläder o.s.v. Det är ett jäkla hallå och den torkade fisklukten ligger som ett hölje över hela marknaden. Är man i närheten så är ett besök på marknaden ett måste.




Österrikare tycker jag inte om, i alla fall de som är här. En av dessa tomtar flyttade in i en lägenhet hos oss då vi var iväg en vecka på en rundresa. Sedan flyttade han till en annan hyresvärd utan att meddela. Jag har krävt att få en månadshyra av honom eftersom det är lika med det dygnspris han skulle betalat om han bara bor 11 dagar, och så många dagar tog det innan han lämnade tillbaks nyckeln.
Nu har HAN tillsammans med sina kompisar 2 krogägare här, bestämt att 10,000 pesos kan han betala inte mer. Undrar om de kan hjälpa oss med priser på alla våra lägenheter eftersom det verkar de som ska bestämma min prislista.
Jag har nog varit på den ena av krogägarnas restaurang c:a 50 ggr och självklart slutar jag med dessa besök nu. Jäkla Joddeltomtar!!!
Hela Dumaguete laddar för Fiesta, det pyntas och byggs överallt. Det kommer att bli parader, musik, Tivoli och försäljare överallt.
Vi tänkte bo över i en av våra lägenheter för att komma närmare partyt och efter den senaste veckans händelser gå på krogen för att spöa Hitlers släktingar. Äh jag skojar bara jag är ju ingen slagskämpe men man kanske ska låna deras toalett och pinka på ringen iaf. Det är mer min stil.
Jag har nu bokat in flyg och hotell för ytterligare en sväng till Manila. Det går en stor Live-pokerturnering där som ingår i Ashian Poker Tour. Denna heter APT Manny Pacquiao och Manny som är reklamfigur för denna turre är Filippinernas största idrottman för tillfället. Han är världsmästare i boxning i mellanvikt och lika populär här som Ingemar Stenmark var i Sverige under sin storhetstid.
Det är kvalturneringar till Main Event på fredag och lördag nästa vecka så jag tänkte prova att ta en plats där. Vinner man Main Event kanske man kan få låna världsmästaren till Dumaguete ett par dagar. Sen ska snacka hyror med joddelnissarna.

Boracay!

Boracay är verkligen en härlig plats. Vi bodde på ett hotell som låg 3 meter från stranden och betalade 120 kr/natt per person i dubbelrum. Okej hotellet var inte smällbra och kanske inte heller halvbra men det var i alla fall prisvärt. Hotellet var helt nytt och kanske hade de lite lägre priser för att kunna locka gäster och lära upp personalen.

3,5 km sandstrand.

Längs med hela stranden ligger det restauranger, hotell och barer och man behöver inte gå många steg för att hitta en bra matbit eller en kall bira. Jag tror vi rörde oss i sidled längs stranden ungefär 300 meter på våra 3 dagar.
Jag har varit där tidigare och bakom alla restauranger och barer ligger det massor av affärer. Vi är ju på semester och då måste man ju vila från shoppandet :-) Jag är ju numera fullblodsproffs på shopping efter allt handlande till lägenheterna.
Vi satt i princip i en solstol under ett parasoll hela tiden och då jag gick de 15 metrarna till vattnet för ett dopp så räckte det för att bli bränd på huvud o bröstkorg.
Fredde blev sugen på en ny frisyr:

Fräsig frilla på G!!

Efter 12-15 knutar förstod Fredrik att detta kommer att göra ont, Bli svårt att sova på och besvärligt att ta ur c:a 100 knutar så han avbröt kvinnan som knutade. Han betalade vad det skulle kostat och så fick hon ta bort knutarna igen.

Idag då vi åkte hem lämnade vi av Frida i Manila för det är dags för henne att åka hem. Hon har en nätt resa på c:a 38 timmar:
Boracy-Manila-Hongkong-Peking-Moskva-Arlanda-Landvetter.
Det fixar hon säkert skitlätt, hoppas bara att hon får vila lite innan jobbet börjar.

Vid hemkomsten åkte vi direkt till Villa Prescilla där byggandet pågått i en vecka utan oss. Det hade hänt massor: Vi har nu börjat på våning 2 och väggar rivs och andra väggar byggs upp. Det börjar se bra ut.

Nya lägenheter klara snart!

Jag har de senaste dagarna haft kontakt med flera intresserade och just nu har vi hyresgäster i de 6 lägenhetr vi har klara.
Kolla gärna på www.villaprescilla.com lgh 1,11,12,13,14 finns det bilder på.

Krångelkrokig väg till Boraqay

I söndags morse åkte vi till Manila, det gick snabbt och enkelt. En timme + några minuter och sedan var vi på plats. Vi började med att direkt gå på den klassiska taxiblåsningen och betalade ungefär 2,5 ggr för mycket för taxin.
Sedan blev det besök på några rejäla shoppingcentrum för Fredrik och Frida medans jag och Prescilla besökte hennes syskon.
Efter 2 nätter var det då äntligen dags att åka till Boraqay, ett av de finaste ställena i hela Filipinerna.
Flyget skulle gå 15,35 och vi var där i god tid.
15,15 ropade de ut i högtalarna att vårt flyg var försenat c:a 20 minuter och 5 minuter senare började de att borda.??
Vi uppfattade först inte vad de sa i högtalarna men snart gick det upp för oss att det var oväder i Caticlan, platsen där flygen landar då man ska till Boraqay så vi får åka till Kalibo istället och sedan med buss.
Ok, det gör väl inte så mycket sa vi och tänkte att vi kommer iaf fram.
Halvvägs till Boraqay kommer kapten med ett meddelande att det är ingen idé att släppa av oss i Kalibo för det har varit en landslide och då kunde vi inte komma någonvart iaf så han tar oss tillbaka till Manila.
Se där fick man lära sig ett nytt engelskt ord idag med. Landslide är ett jordskred som sabbat vägen vi skulle bussats på.
Tillbaka i Manila fick vi köa i 2 timmar innan vi fått tag på nya biljetter till nästa dag samt Taxi.
Vi åkte till ett hotell för natten som vi fick betala själva eftersom flygbolaget inte kan hjälpa dåligt väder.
Nästa dag 15,35 var det dags för ny avgång och nu verkade allt att funka. Vi klev ombord i tid och flyget lyfte med bara en liten försening.
efter 45 minuter rapporterade kaptenen om väderleken i Caticlan, det regnade litegrann och om 12 minter landar vi.
2 minuter senare kommer han tillbaka och säger att det är skitväder i Cataclan så flyget kommer att landa i Kalibo istället.
20 minuter senare landade vi i Kalibo och sedan blev det buss i 2 timmar till Caticlan.
Jag tycker inte om att flyga, har ju varit flygrädd hela mitt liv men det funkar rätt bra nuförtiden. Efter igår så är jag nog bussrädd istället, busschauffören körde som en dåre på kringelkrokarvägar upp o ner i bergen på en väg som var "landslidad" igår.
Som ni förstår har jag överlevt och efter bussen blev det 10 minuter båt samt ännu en idiotbussresa på själva Boraqay innan vi var framme vid hotellet.
Boraqay är otroligt fräscht ställe så det är värt mödan att resa hit, hoppas hemresan blir enklare annars missar Frida sitt flyg hem.

Snorkalas på Apo Island

Idag var det dax för en liten resa till ön som ligger rakt utanför vårt hus. Vi har tittat på ön varje dag och alla frågar om vi varit där. Nu kan vi besvara den frågan med ett ja.
Vi åkte till hamnen klockan 9 i morse och det var ju bara en biltur på 2 minuter och
därefter med en liten båt som bara tog 4 passagerare.
Vi fick vada ut till båten och klättra ombord och överfarten som tog c:a 20 minuter gjorde oss alla blöta.
När vi var framme fick man skriva in sig i en bok och betala en avgift.
Om man ville snorkla var avgiften högre. Sedan var vi tvungna att hyra en guide och en mindre båt för korallreven utanför ön är fridlyst område och man får inte sätta ner foten var som helst.
Förresten ska man nog låta bli att sätta ner foten för den kryllade av sjöborrar.
Det påstås att om man blir stucken av en sjöborre så ska man urinera på såret för att lindra smärtan. Jag passar mig för sjöborrar för jag vet många som skulle vilja pissa på mig och med glädje missa foten med c:a 165 cm.
Fredrik och Frida snorklade i c:a 1,5 timme och jag snorklade 20 minuter.
Jag måste ju passa mig för solen och fast jag varit försiktig idag så känns det i kroppen att man varit på och vid sjön hela dagen.
Snorklingen jag gjorde var i ett område där det fanns jättesköldpaddor, guiden letade snabbt reda på ett par och vi låg 1 meter över dem och kollade. Det fanns även färggranna fiskar och sjästjärnor.
Apo Island är framröstad till top 10 som dykområde i världen av alla dykare.
Efter en god lunch på öns resort simmade vi lite nedanför restaurangen och även där fanns det konstiga fiskar att glo på.
Här kommer några friska bilder från dagens äventyr.




Inga bilder från själva dykningen tyvärr men kameran kunde man inte ta med på den lilla båten.
På hemresan blev vi ännu blötare och väl hemma behövdes en liten tupplur. Sjön suger som bekant.