Barnfritt!!

Imorgon hämtar jag en amerikanare på flyget som ska bo hos oss i minst en vecka. Det betyder att det är fullt i alla lägenheter ett tag. Jag har en Schweizare som ska flytta ut den 15 dec och 10 timmar efter han meddelat mig fick jag en ny hyresgäst från den 16:onde. Är det så det ska vara så är det enkelt att vara hyresvärd.
Jag har varit runt och snackat med alla i lägenheterna och det är ingen som har problem med att vi snickrar på nästa våning. Så mina ovänner från Österrike är nog dumma i skallen på riktigt.
Brukar åka förbi deras krogar varje dag på väg till VP och mina mungipor pekar mer och mer uppåt för varje stol de har tom på sin skitkrog. Vissa dagar är det tur att öronen är ivägen annars hade mungiporna gått ett varv runt skallen då de har helt tomt.
Mina mungipor pekar neråt också..... För nu har den sista av mina barn åkt tillbaka till Sverige. Idag körde jag ut Fredrik till flyget och hans flyg lyfte 9,05 i morse.
Han har en enkel väg hem: Dumaguete-Manila-Hong Kong-Peking-Moskva-Arlanda-Göteborg.
De enda som inte får hända är att det blir strul i Hong Kong för då kan hela resan falla eftersom vi bokat 3 olika bokningar med olika flygbolag. Han spar säkert 75 spänn på det. Resan tar totalt 40 timmar från Dumaguete till Göteborg.
Då jag sitter och skriver detta sms:ar han till mig för att han HAR fått strul i Hong Kong. De hittar inte hans biljett från Peking till Moskva i datorn så de håller på att ringa till Moskva för att kolla om han existerar.

Igår kväll blev vi sent inbjudna till Amlan som ligger 53 km från vårt hem. Det var några släktingar till min fru som ville att vi skulle komma över för att det pågår en Fiesta i Amlan.
Då man blir bjuden dit så är det för att släkt och vänner träffas och umgås tillsammans med mat och dryck.
Vi åkte dit och jag tror att alla på ön Negros var ute i trafiken igår kväll så bilresan tog 100 minuter. Det var ingen rolig bilresa och det var nära att jag bucklat till bilen några gånger.

Lechon! Eller helstekt gris som det heter på Svenska.

På alla större partyn har man en helstekt gris på bordet. Det är ju självklart gott och här är det den kanpriga svålen som gillas mest, de har heller inga problem med fettet på grisen, det äter man gärna. Jag kan tänka mig att i Sverige börjar man med att kasta fett och svål innan grisköttet är på bordet.
Hemresan blev lite lättare, den tog bara 60 minuter för det var inte så mycket trafik. Men det är inte roligt med mörkerkörning hör. Det är otroligt många som inte har lyse på motorcykeln eller bara ett lyse på bilen. gatlysen saknas för det mesta och då man vet att det finns fordon utan lysen och gott om gående på vägen så är det svårkört. De som har lysen på sina fordon har dom felinställda så man blir ofta bländad, det gör ju det ännu svårare.
Innan jag ska ut o köra i mörker så brukar jag dricka en 4-6 öl och ett par rejäla Wiskey så man inte blir feg då man ska ta riskfyllda omkörningar.
Nä nu skojsar jag lite igen (förlåt) Men man kan dricka innan man ska ut och köra här, det är helt ok men om man krockar lite så får man lite mera problem om man är onykter.

På fredag och lördag är det dags för livepokerturnering i Manila. Jag ska försöka att kvala in till huvudturneringen som startar på Söndag.
Det ska bli jäkligt kul för jag har inte spelat en turre på 5 månader. Jag ska visa de där Manila mupparna att svenskt stål biter även här och det värsta som kan hända är att man inte kvalar in för då blir det väl att gå på något köpcentrum.
Jag är ju optimist (eftersom jag är så otroligt vass på poker) så jag har bokat hotell t.om onsdag eftersom finalbordet ska spelas på Tisdag kväll.
Är det något ni vill att jag ska handla så kan ni mejla. hihi

Fredde hörde just av sig och problemen har löst sig så nu är han på väg till nästa stop, Peking, för att vänta där i 11 timmar.

Kräftskiva

Igår tog vi oss till Villa Prescilla för att bo över i en av våra lediga lägenheter. Det är ju Fiesta och då kan det ju passa bra att vara lägenhetsägare i byn.
Vi tog ett par pilsner vid poolkanten och snackade med några hyresgäster innan vi åkte till centrum.
Engelsmannen i en av lägenheterna har jag snackat lite fiske med och nu har han fått tag på en båt som går att hyra för djuphavsfiske. I hyran ingår det besättning och fiskeredskap så om ett par veckor ska vi iväg på en tur. Jag vet inte vad vi ska fiska för något men det verkar finnas det mesta i våra vatten så det blir säkert kul.
Igår åkte vi till en restaurang för att äta gott och fira fiestan, vi hamnade på en fiskrestaurang nera vid havet som vi aldrig varit på förut. Jag är ju allergisk mot fisk men de hade skaldjur och kött på menyn oxå.
Jag käkade Friterade räkor och en fläskkotlett. Prescilla och Fredrik käkade ostron till förrätt och Fredrik var jättesugen på att käka hummer till huvudrätt.
Här kostar en färsk hummer c:a 60 spänn.
Han beställde hummer av servitrisen och två minuter senare kom hon tillbaka och sa att hummern var slut och det enda de hade kvar var en stycken "Slipper". Hon berättade att det också var en sorts hummer.
Då tar jag den sa Fredde och seritrisen blev helt överaskad, -Ska du ha Slippern? Frågade hon och Fredde svarade japp jag tar den.
Hon försvann ut i köket och efter en stund kom kocken ut i slippers med en levande Slipper på ett fat.

Fruktansvärt ful mat, men å andra sidan är ju en gris inte speciellt snygg heller.

Kocken undrade hur den skulle tillagas och efter ett litet resonemang kom de fram till att vitlökssmak nog blir bra och så beställde vi in en flaska vitt vin att skölja ner den med. Efter en kvart kom servitrisen knallande med restaurangens sista Slipper på ett fat.

Maten är serverad!

Fredde tryckte i sig nästan allt av den 9hg stora kräftan. Jag och Prescilla smakade och det var rätt så gott och det verkade vara mycket mat innanför skalet.
Undrar om det är sådana vi ska fiska ihop med engelsmannen?
Efter maten tog vi en pedicab till parken i centrum där det mesta händer under Fiestan.
Vi fick tag på ett kanonbord alldeles i närheten av scenen och där stannade vi resten av kvällen. Det var öl, modeuppvisningar,öl, musiker,öl, miss Dumaguete,öl o.s.v. så kvällen bara sprang iväg.
Därefter vart det en tur till Villa Prescilla för att sova. Bra ställe det där "Villa Prescilla", kan rekomenderas.



Här är en liten film med våra hundar, de har roligt som rackan hela dagarna.

Fiestan har börjat!

Årets Fiesta i Dumaguete är här. Varje år denna helg firar man Fiesta i vår hemstad, alla byar, socknar, samhällen och städer har sin årliga Fiesta.
Då samlas släkt och vänner och man äter, dricker och festar tillsammans. Nu är det då Dumaguetes tur och eftersom det är den näst största staden på ön Negros med nästan 4 miljoner invånare så förstår man att det är något stort.
Har man varit på en fiesta och blivit bjuden på mat o dryck så kan man räkna med att få bjuda tillbaka då fiestan kommer till ens hemby.
Idag tjuvstartade det lite grann med en parad genom staden och de närmaste dagarna ska det bli stor fest.
Vi har en ledig lägenhet på Villa Prescilla så vi tänkte bo över där i morgonnatt så vi kan vara kvar i stan och vara med på partyt.
I dagens parad deltog det kanske 2-3000 personer och säkert var det 50000 som tittade på. Hela stan blir igenkorkad av allt folk och alla fordon så vi valde att parkera bilen utanför stadskärnan och ta en Pedicab sista biten.

Enkelt, billigt fordon!

Som ni ser har de svetsat på ett skal runt en motorcykel och här kan man ibland se c:a 12 personer åka på en gång. Jag har även sett några hundra kilo 20 meter långa bambustänger åke med eller varför inte 3 fullvuxna grisar på väg till slakt. Då det gäller att lasta en Pedicab är ingenting omöjligt.

Åter till paraden. Jag tog med kameran för att få lite fina bilder till bloggen men eftersom jag är bland de längsta i staden så får man stå längst bak. Tyvärr blev inte mina bilder så bra för att visa hur en fiesta-parad ser ut men jag försöker skriva om det istället.
Paraden består mest av diverse skolor som spelar och trampar i takt till sin musik. Men även poliser, militär, flyvapnet och andra myndigheter är med. Egentligen är nog inte paraden så rolig men mångfalden gör att den ändå är kul att se på.

Kan det vara stadens P-vakter som är med?

I ett av försäljningsstånden på stan fanns det massor av färggranna julstjärnor.
Här har man varje år en tävling om vem som kan göra den finsate julstjärnan. De på bilden är inte med i tävlingen utan är bara till försäljning. Ska man delta i tävlingen ska man göra en som är minst en meter hög och jag tror det tar många dagar att få ihop ett vettigt tävlingsbidrag.

Julstjärnor med en hälsning till mamma!

På tal om tävlingar, här kommer resultatet i två av tävlingarna som avgörs under fiestan.


Benjamin G Navarro kom stenklart sist i tävlingen: "Bär inte röd tröja"



I Björnskyttetävlingen kom Marko Anglitario på sista plats.
Enligt reglerna ska man då vara med på paraden och som huvudbonad bära könsorganet från den skjutna björnen på huvudet. (sk björnfitta. Det är inte kul att få den placeringen med tanke på att det är 35 g varmt. Han har ju vapnet kvar så får man nöja sig med att skratta lite i smyg då man kommit hem.

Österrikiska Muppar

Det har varit dåligt väder i några dagar, inte jättedåligt men blåsigt och lite molnigt och strax över 30 grader. Det brukar vara sånt här väder som är förrädiskt för en Vithudad som jag. Det känns inte som om solen tar och plötsligt har man bränt sig men man börjar ju bli rutinerad nu vi 54 års ålder.
En av våra palmer alldeles vid strandkanten blåste omkull och jag har blivit förkyld, allt är vädrets fel.
Ett par hundra meter från vårt hus ligger Malatapay, där är det varje onsdag en marknad som är välkänd på vår sida av ön.
Där hittar man allt: boskap, torkad fisk, souvenirer, grönsaker, knivar, pärlor, kläder o.s.v. Det är ett jäkla hallå och den torkade fisklukten ligger som ett hölje över hela marknaden. Är man i närheten så är ett besök på marknaden ett måste.




Österrikare tycker jag inte om, i alla fall de som är här. En av dessa tomtar flyttade in i en lägenhet hos oss då vi var iväg en vecka på en rundresa. Sedan flyttade han till en annan hyresvärd utan att meddela. Jag har krävt att få en månadshyra av honom eftersom det är lika med det dygnspris han skulle betalat om han bara bor 11 dagar, och så många dagar tog det innan han lämnade tillbaks nyckeln.
Nu har HAN tillsammans med sina kompisar 2 krogägare här, bestämt att 10,000 pesos kan han betala inte mer. Undrar om de kan hjälpa oss med priser på alla våra lägenheter eftersom det verkar de som ska bestämma min prislista.
Jag har nog varit på den ena av krogägarnas restaurang c:a 50 ggr och självklart slutar jag med dessa besök nu. Jäkla Joddeltomtar!!!
Hela Dumaguete laddar för Fiesta, det pyntas och byggs överallt. Det kommer att bli parader, musik, Tivoli och försäljare överallt.
Vi tänkte bo över i en av våra lägenheter för att komma närmare partyt och efter den senaste veckans händelser gå på krogen för att spöa Hitlers släktingar. Äh jag skojar bara jag är ju ingen slagskämpe men man kanske ska låna deras toalett och pinka på ringen iaf. Det är mer min stil.
Jag har nu bokat in flyg och hotell för ytterligare en sväng till Manila. Det går en stor Live-pokerturnering där som ingår i Ashian Poker Tour. Denna heter APT Manny Pacquiao och Manny som är reklamfigur för denna turre är Filippinernas största idrottman för tillfället. Han är världsmästare i boxning i mellanvikt och lika populär här som Ingemar Stenmark var i Sverige under sin storhetstid.
Det är kvalturneringar till Main Event på fredag och lördag nästa vecka så jag tänkte prova att ta en plats där. Vinner man Main Event kanske man kan få låna världsmästaren till Dumaguete ett par dagar. Sen ska snacka hyror med joddelnissarna.

Boracay!

Boracay är verkligen en härlig plats. Vi bodde på ett hotell som låg 3 meter från stranden och betalade 120 kr/natt per person i dubbelrum. Okej hotellet var inte smällbra och kanske inte heller halvbra men det var i alla fall prisvärt. Hotellet var helt nytt och kanske hade de lite lägre priser för att kunna locka gäster och lära upp personalen.

3,5 km sandstrand.

Längs med hela stranden ligger det restauranger, hotell och barer och man behöver inte gå många steg för att hitta en bra matbit eller en kall bira. Jag tror vi rörde oss i sidled längs stranden ungefär 300 meter på våra 3 dagar.
Jag har varit där tidigare och bakom alla restauranger och barer ligger det massor av affärer. Vi är ju på semester och då måste man ju vila från shoppandet :-) Jag är ju numera fullblodsproffs på shopping efter allt handlande till lägenheterna.
Vi satt i princip i en solstol under ett parasoll hela tiden och då jag gick de 15 metrarna till vattnet för ett dopp så räckte det för att bli bränd på huvud o bröstkorg.
Fredde blev sugen på en ny frisyr:

Fräsig frilla på G!!

Efter 12-15 knutar förstod Fredrik att detta kommer att göra ont, Bli svårt att sova på och besvärligt att ta ur c:a 100 knutar så han avbröt kvinnan som knutade. Han betalade vad det skulle kostat och så fick hon ta bort knutarna igen.

Idag då vi åkte hem lämnade vi av Frida i Manila för det är dags för henne att åka hem. Hon har en nätt resa på c:a 38 timmar:
Boracy-Manila-Hongkong-Peking-Moskva-Arlanda-Landvetter.
Det fixar hon säkert skitlätt, hoppas bara att hon får vila lite innan jobbet börjar.

Vid hemkomsten åkte vi direkt till Villa Prescilla där byggandet pågått i en vecka utan oss. Det hade hänt massor: Vi har nu börjat på våning 2 och väggar rivs och andra väggar byggs upp. Det börjar se bra ut.

Nya lägenheter klara snart!

Jag har de senaste dagarna haft kontakt med flera intresserade och just nu har vi hyresgäster i de 6 lägenhetr vi har klara.
Kolla gärna på www.villaprescilla.com lgh 1,11,12,13,14 finns det bilder på.

Krångelkrokig väg till Boraqay

I söndags morse åkte vi till Manila, det gick snabbt och enkelt. En timme + några minuter och sedan var vi på plats. Vi började med att direkt gå på den klassiska taxiblåsningen och betalade ungefär 2,5 ggr för mycket för taxin.
Sedan blev det besök på några rejäla shoppingcentrum för Fredrik och Frida medans jag och Prescilla besökte hennes syskon.
Efter 2 nätter var det då äntligen dags att åka till Boraqay, ett av de finaste ställena i hela Filipinerna.
Flyget skulle gå 15,35 och vi var där i god tid.
15,15 ropade de ut i högtalarna att vårt flyg var försenat c:a 20 minuter och 5 minuter senare började de att borda.??
Vi uppfattade först inte vad de sa i högtalarna men snart gick det upp för oss att det var oväder i Caticlan, platsen där flygen landar då man ska till Boraqay så vi får åka till Kalibo istället och sedan med buss.
Ok, det gör väl inte så mycket sa vi och tänkte att vi kommer iaf fram.
Halvvägs till Boraqay kommer kapten med ett meddelande att det är ingen idé att släppa av oss i Kalibo för det har varit en landslide och då kunde vi inte komma någonvart iaf så han tar oss tillbaka till Manila.
Se där fick man lära sig ett nytt engelskt ord idag med. Landslide är ett jordskred som sabbat vägen vi skulle bussats på.
Tillbaka i Manila fick vi köa i 2 timmar innan vi fått tag på nya biljetter till nästa dag samt Taxi.
Vi åkte till ett hotell för natten som vi fick betala själva eftersom flygbolaget inte kan hjälpa dåligt väder.
Nästa dag 15,35 var det dags för ny avgång och nu verkade allt att funka. Vi klev ombord i tid och flyget lyfte med bara en liten försening.
efter 45 minuter rapporterade kaptenen om väderleken i Caticlan, det regnade litegrann och om 12 minter landar vi.
2 minuter senare kommer han tillbaka och säger att det är skitväder i Cataclan så flyget kommer att landa i Kalibo istället.
20 minuter senare landade vi i Kalibo och sedan blev det buss i 2 timmar till Caticlan.
Jag tycker inte om att flyga, har ju varit flygrädd hela mitt liv men det funkar rätt bra nuförtiden. Efter igår så är jag nog bussrädd istället, busschauffören körde som en dåre på kringelkrokarvägar upp o ner i bergen på en väg som var "landslidad" igår.
Som ni förstår har jag överlevt och efter bussen blev det 10 minuter båt samt ännu en idiotbussresa på själva Boraqay innan vi var framme vid hotellet.
Boraqay är otroligt fräscht ställe så det är värt mödan att resa hit, hoppas hemresan blir enklare annars missar Frida sitt flyg hem.

Snorkalas på Apo Island

Idag var det dax för en liten resa till ön som ligger rakt utanför vårt hus. Vi har tittat på ön varje dag och alla frågar om vi varit där. Nu kan vi besvara den frågan med ett ja.
Vi åkte till hamnen klockan 9 i morse och det var ju bara en biltur på 2 minuter och
därefter med en liten båt som bara tog 4 passagerare.
Vi fick vada ut till båten och klättra ombord och överfarten som tog c:a 20 minuter gjorde oss alla blöta.
När vi var framme fick man skriva in sig i en bok och betala en avgift.
Om man ville snorkla var avgiften högre. Sedan var vi tvungna att hyra en guide och en mindre båt för korallreven utanför ön är fridlyst område och man får inte sätta ner foten var som helst.
Förresten ska man nog låta bli att sätta ner foten för den kryllade av sjöborrar.
Det påstås att om man blir stucken av en sjöborre så ska man urinera på såret för att lindra smärtan. Jag passar mig för sjöborrar för jag vet många som skulle vilja pissa på mig och med glädje missa foten med c:a 165 cm.
Fredrik och Frida snorklade i c:a 1,5 timme och jag snorklade 20 minuter.
Jag måste ju passa mig för solen och fast jag varit försiktig idag så känns det i kroppen att man varit på och vid sjön hela dagen.
Snorklingen jag gjorde var i ett område där det fanns jättesköldpaddor, guiden letade snabbt reda på ett par och vi låg 1 meter över dem och kollade. Det fanns även färggranna fiskar och sjästjärnor.
Apo Island är framröstad till top 10 som dykområde i världen av alla dykare.
Efter en god lunch på öns resort simmade vi lite nedanför restaurangen och även där fanns det konstiga fiskar att glo på.
Här kommer några friska bilder från dagens äventyr.




Inga bilder från själva dykningen tyvärr men kameran kunde man inte ta med på den lilla båten.
På hemresan blev vi ännu blötare och väl hemma behövdes en liten tupplur. Sjön suger som bekant.

Nu är det Jul igen!

Julen har nu hållit på här sedan 1:a oktober. Igår när jag var på "ICA Maxi" och handlade så hade alla tomteluvor på sig och i kassan önskades man God Jul.
Jag är ju ingen julälskare så jag sa idag att nästa år åker jag inte till stan fr.o.m oktober. Det blir ju för mycket med julsånger, granar, luvor och glitter i hela 4 månader.
En Beachresort vi var på den 2:a november hade 5 julgranar och ett stort hemmagjort jul-landskap i receptionen. Allt var pyntat rejält med bomull som skulle föreställa snö. Receptionen låg utomhus med bara ett tak över så bomullen hade blåst omkring och jag undrade först vad det var för vitt i buskarna utanför.
Julklappen till barnen kommer tomten med på natten mellan 24-25 december och på Juldagen träffas man och äter tillsammans. Har man inte råd att köpa julklappar så bakar man en kaka eller eller tar med frukt till julbordet.

God Jul!

Våra 2 små hundar har fått ett underbart liv jämfört med att sitta i en bur på trottoaren. Jag har nu inhängnat gården så att de kan springa fritt i trädgården hela dagarna. Dom har jäkligt roligt då de springer runt runt och busar med varann. De har nog också sniffat igenom varenda kvadratcentimeter av gården.
Härom morgonen var det ett jäkla liv på dem för det var en vildkatt som sov på verandan. Chicko såg katten och började att skälla som rackan. Katten bara glodde på honom och funderade på om det var lönt att gå ner från stolen för att klösa honom. Jag skrämde bort katten innan Lucky fick syn på honom.
Lucky är lite kaxigare än den lilla fegisen Chicko men hon har ju också mer rutin.

Det är dags för en ny resa, denna gång tillsammans med Fredrik och Frida som hälsar på hos oss.
På söndag morgon flyger vi till Manila för att kolla på "Mall of Asia", ett av världens största köpcentrum. Jag var där i julveckan för några år sedan och då hade de 1 miljon besökare om dagen. Då fanns det en 70-meter hög julgran, fullskalig ishockeyrink samt ett jättestort pariserhjul, självklart inomhus. Det finns hur många affärer och restauranger som helst.
Därefter åker vi till turistön Boracay och stannar där i 4 dgr. 5 kilometer kritvit sand med gnistrande klarblått vatten. Enormt fin strand med hotell och restauranger längs med hela stranden.
Bakom hotell o restauranger ligger det en radda butiker. Jag personligen tycker att det är för mycket turister och allt som tillhör turismen där men det är jättefint där.

Trevligt ställe!

Måla huset med hamburgarfärg?

En engelsman och hans Thailändska fru bor i en av våra lägenheter sedan i torsdags, de väntar på att vår största och dyraste lägenhet ska bli färdig så de kan få flytta in. De ska bo hos oss i minst 6 månader och verkar vara ett trevligt par.
Man kan ju undra vad en engelsman med en Thaifru gör här, varför bor de inte i Thailand? Men men mitt jobb är ju inte att spela detektiv utan att hyra ut lägenheter.
Vi garvade lite i bilen ikväll då vi åkte hem för att vi båda två spelar deckare vad gäller gästerna:
Varför går knappt Schweizaren utanför sin dörr?
Vaför hänger äckelamerikanen sina kalsonger på tork på staketet till poolen?
Varför är de inte i Thailand? osv osv osv
Lite spännande med alla nya människor man möter.
Jag har grälat med österrikarna i ett par dagar.
En kille kom och hyrde en lägenhet till sin kompis, 4 månader fr.o.m 14/10
Kompisen flyttade ut efter ett par dagar då vi ännu inte fått deposition eller påskrivet kontrakt. (slarvigt men vi var på resa med barnen.)
Vi hade ju en handskakad överenskommelse så jag ville ha en månadshyra eftersom han inte ens talade om att han flyttat utan jag fick nyckeln av kompisen då jag frågade efter honom.
Jag har jagat hyra av honom och fick till slut ett sms att jag skulle kontakta en restaurangägare som också var från Hitlers födelseland. Det uppstod en diskution där restaurangägaren påstod att hyresgästens hela familj hade dött för ett par månader sedan och han kunde inte sova där det var något ljud och därför hade han flyttat. Tror de att Svenskar är dumkopfar eller?
Idag sökte jag upp resto-ägaren och han som bokat och presenterade hela bokningskonversationen och alla överenskommelser som gjorts samt påtalade för dem att jag var ledsen över detta eftersom hans restaurang är bra och jag vill inte sluta äta där. Pengarna de bråkar om är c:a 100 euro så jag frågade dem om det var priset för deras heder. Jag kan vara lite elak jag med om det bara behövs.
Ikväll fick jag ett sms med en fråga om mitt kontonummer från hyresgästen så jag tror det hjälpte.
Lägenhet nr 5 av 14 är alltså klar så att de kan flytta in imorgon, nu ska vi fixa BBQ-området och tvättstugan innan vi går på nästa våning.

Idag var vi på vanliga shoppingsvängen och här är några bilder från färgaffären. Jag tror inte Rolle eller Karlström har dessa färger i sitt sortiment:








Konstigt att inte Rolle har kommit dessa färger med tanke på att han handlat med färg och livsmedel hela sitt liv och med tanke på Kulas vikt borde han väl fått en idè någon gång som färghandlare, nä här ligger ni efter grabbar.

Till sist en bild från livsmedelsaffären till min dotter Carina:

Rundresa

Då var det dags för ännu en rundresa. Vi åkte tillbaks till Bohol tillsammans med Kenneth Wilma som har ett hus där. De hade bokat in sig på Dumaluan Beachresort, samma som vi bodde på för 2 veckor sedan tillsammans med Carina o Ricard. Vi var ju missnöjda förra gången så Prescilla och jag bodde istället på Bohol Beachclub som är ett kanonhotell. Bara lite dyrare men mycket mycket fräschare.

Riktigt sjysst strand!!!

Fredrik o Frida ville inte följa med till Bohol, de har fått låna min MC och det verkar vara så kul att de hellre stannade i Zamboanguita för att brumma runt och kolla in min Hemö. Nu åkte vi till Bohol ändå fast egentligen var huvudanledningen att visa FF runt på dessa öar.
Bohol Beachclub har en konstig regel, man får inte lov att spela på hästar om man är vid poolområdet.

Jag förstår inte varför men all "Horseplaying" är förbjuden vid poolen.

Nästa dag åkte vi en rundtur på Panglao och Bohol, huvudmålet var att kolla in de mystiska kullarna, Chocolate Hills.

1268 kullar skapade av Korall för några år sedan....

Vi var sedan på Fjärilsmuseum, kollade microapor, Jättorm samt en transvestit som tycker att Han/hon är viktigare än ormen. Hela rundresan kostade 750 pesos per person och det är lite mer än en svensk hundring så jag gjorde ett försök att spela in lite pengar på annat sätt än hästar eftersom det är förbjudet.

Den sista färden-varning!

Efter att ha spelat in ett par tusen pesos åkte vi vidare. Nästa stopp var en flodpråm med buffé och tillhörande underhållning, kanske dansen kallas för Tåklipparen?:


Vi åkte till Kenneths och Wilmas hus, de har samlat pengar för att öppna ett barnhem för de allra fattigaste barnen och det börjar bli färdigt att starta upp. De har också byggt ett bambuhus för sina egna pengar alldeles i närheten och det huset var klart. Vägen till deras hus var en av de sämsta i hela Filippinerna men vi kom fram i alla fall. Nästa dag åkte vi till ett vattenfall för att bada i strömmarna. Det var ett riktigt mysigt ställe med underbar natur. Därefter återstod hemresan.


Fräsigt värre!!

De närmaste 2 dagarna har jag inflyttning och kontraktsskrivning med nya gäster så nu kan vi börja samla till nästa resa som går den 14 eller 15 november till Boraqay.

Det har varit lugna dagar och inte så mycket att skriva om i bloggen, helgen tillbringades mest i hemmet och i måndags var det dags att hämta Fredde & Frida på flyget. Som jag tidigare berättat hade de en riktig långresa hit så de var lite trötta vid ankomsten men jätteglada över att äntligen vara här.

Son med flickvän.

Vi slappade mest i måndags och på tisdagen tog vi en vända till stan. Det visade sig att nästan allt var stängt på grund av alla helgons dag. Det är en stor helgdag här då alla ska besöka sina familjers gravplatser med blommor.
Eftersom allt var stängt så tog vi istället en tur till en Beachresort som heter Antulang. Den ligger uppe på en klippa med trappor ner till stranden och en gjuten gångväg längs med kusten. Antulang är en påkostad anläggning men av någon anledning så skiter de helt i att underhålla den. Den byggdes för 11 år sedan men ser redan ut att vara minst 30 år gammal.


Tur man har huvet på skaft.

I tisdags kom våra kompisar Kenneth & Wilma med färjan för att bo hos oss några dagar. De hade med sig sin dotter Emma samt Wilmas syster och en arbetskamrat till Kenneth. Så tillsammans med Roger och Rea kan jag lova att huset är fullproppat och jag blir mer och mer nöjd med mitt bilköp, vår pickup är alltid fullpackad med prylar eller folk. Det är i alla fall jäkligt kul att de vill komma och hälsa på oss och på fredag ska vi åke med dem tillbaka till Bohol för att turista lite och kolla in deras hus där.
En Schweizare ringde igår förmiddags o ville se på mina lägenheter, 2 timmar senare hade han flyttat in tillsammans med sin fru och bebis. De ska bo i c:a 6-8 veckor.
Lite hyrespengar är alltid bra att ha då vi ännu ska handla möbler till flera lägenheter.
Som ni märker är allt lugnt så här långt, ärligt talat så längtar jag inte till Sverige ett endaste dugg, mina barn är ju eller har varit här precis så det enda man saknar är Mamma och övriga släkten, kompisarna och Knorrs creamy peppar sås. Släkt och vänner snackar jag med över nätet men såsen får vänta till i sommar då vi tänkte komma hem en sväng.

Saknad!