I fredags hämtade jag 2 nya gäster på flygplatsen, en Norrman och en Tysk.
Tysken som var närmare 70 år verkade lite snurrig och han sa att han rest ända ifrån Pattaya och att han behövde sova. Tidsskillnaden från Thailand är bara en timme så det var ju konstigt om han hade jet-lag.
Norrmanen som rest i 2 dygn var pigg och glad, de skulle båda bo hos mig i en månad.
Då vi kom fram till Villa Prescilla fick de vars en lägenhet och jag gick med norsken för att skriva papper och få deposition. Allt var ok och han skulle genast ut på stan för att äta.
Då jag kom in till tysken stod han fortfarande mitt på golvet med en av resväskorna i handen. Jag bad om hans pass och satte mig ner och skrev av lite uppgifter. Då sa han:
– Jag vill inte bo här.
- Va, varför inte det? Sa jag.
- Det såg bättre ut på internet sa tysken. Det verkar så litet.
- Jaha nu är det ju så att 36 m2 inte är större än så här och bilderna på internet är inte fejkade och eftersom du har konfirmerat bokningen via mejl så är det inte mycket jag kan göra. Tyvärr har jag ingen annan lägenhet till dig. Sa jag.
- Jag kan inte bo här, jag måste sova sa tysken.
- Då får du väl hyra lägenheten några nätter istället sa jag.
- Vad kostar det frågade han.
- 1800 pesos per natt.
- Det är för mycket sa han, jag bodde igår på Cherry Blossom i Manila för 1800 per natt sa han.
- Jag har bott flera gånger på Cherry Blossom sa jag och känner väl till deras rum. Min lägenhet är 3 ggr större, du har gratis internet samt swimmingpool och eget kök så du kan inte säga att mitt dygnspris är för dyrt.
- Jag måste sova sa tysken, kan jag sova här i 3 timmar innan jag letar efter ett annat hotell?
- Om inte du ska bo här och inte stå för den bokning du gjort så förlorar jag en massa pengar på att min lägenhet kommer att stå tom så ska du sova här så får du boka minst ett par nätter sa jag.
- Jag vill inte bo här sa han.
- Då ska du ut härifrån, sa jag och tog hans väska och kastade ut både honom och väskan.
Jag hoppas alla hotell är fullbokade och att Pedicab-drivern rånar dig sa jag till honom och smällde igen dörren.
Så kan det gå till då jag är förbannad.
På kvällen hade vi bokat en middag ihop med en Engelsman och hans Thailändska fru. Vi åkte först hem till oss för en bira och sedan gick vi på restaurangen som ligger 150 m från oss, Talhatta Beach resort.
Vi satt på deras uteservering invid havet och såg ut över havet och Talhattas 3 båtar som låg utanför.
I horisonten kunde vi se Mindanao och jag berättade för de andra att jag hört att de hade en Tyfon där och att det är konstigt att vi kan ha det så lugnt och där borta är det värsta stormen.
Efter middagen vid 9 tiden knallade vi hem och det var hur lugnt som helst.
Klockan 3,30 vaknade vi av att de var ett sjuhelsikes oväder utanför och strömmen hade gått. Det var Tyfonen som plötsligt fått för sig att ändra riktning och gå in över Negros istället.
Den hade gått rätt in över oss i Zamboanguita och vidare längs med kusten in över Dumaguete, vår närmaste stad.
Vi stod i fönstret och såg hur stormen knuffade omkull vårt staket intill grannen och havet bara blev argare och argare. Till slut kom det ett antal vågor som slog t.o.m. genom vårt staket och en bra bit upp i trädgården.
Hela vår trädgård blev full av vatten på båda sidorna av huset men inget vatten kom in i huset.
Bara i vår pool ökade vattenmängden med 10,000 liter endast av själva regnandet.
2 av de 3 båtarna vi satt och tittade på ifrån restaurangen hade sjunkit och den
3:dje båten försökte några av resortens arbetare att rädda genom att simma ut till den och hänga på pontonen så att båten inte skulle slå runt.
Snacka om att riskera livet för sitt arbete, jag hoppas att de får en rejäl julbonus av chefen.
Båtarna som sjönk kostar c:a 500,000 pesos styck och den de hängde i klarade sig i alla fall.
Då jag först fick se att det hängde en man i båtens ponton trodde jag att det var någon som försökte att rädda livet genom att hålla sig fast i båten.
Jag funderade som attan vad jag kunde göra för att hjälpa honom men sedan fick jag se att de var två personer med flytvästar på sig som hängde i vars en ponton.
Klockan 8 var allt lugnt igen och stormen hade dragit vidare så vi kunde starta städningen av vår trädgård.
Grannarna i bambuhusen på andra sidan muren hade blivit av med sitt tak och fått huset fullt av vatten.
Vi åkte in till staden vid ett för att betala ut löner och det blev ett äventyr de med.
Det enorma regnandet över bergen hade samlat otroliga mängder vatten som skulle ner. Blåsten hade fällt många träd över och i kanalerna och vattnet tog med sig dem samt en massa annat bråte. Då vattnet kom till stora vägen in till Dumaguete så proppade bråten snabbt till öppningarna under broarna och vattnet forsade istället upp och längs med vägen. Följden av detta blev att massor av boende plötsligt fick sina hus fulla av vatten och gyttja. En del fick till och med sina hus bortspolade och i några av dem fanns det folk kvar som man nu söker efter.
Det var också många nerblåsta träd över vägen men de flesta hade de redan fått bort. Då vi kom körande var det fortfarande mängder av gyttja och på flera ställen forsade vattnet över vägen.
Vi lyckades tråckla oss in till Dumaguete men på flera ställen var det avstängda broar och spår av översvämningar.
Villa Prescilla hade också klarat stormen bra så efter löneutbetalningen så brummade vi hem igen.
På söndagen köpte jag en tidning och kunde läsa att detta var nog den värsta naturkatastrof som drabbat Negros på 100-tals år.
Alla här säger att tyfonerna aldrig går in över Negros men detta var väl undantaget som gör regeln.
De har hitta 33 döda och många personer saknas ännu så siffran kommer nog att stiga. På Mindanao har man hittat nära 1000 döda och siffran stiger fortfarande.
Mindanao hade en signal 2 varning och Negros signal 1 på en 3 gradig skala.
Vi kan också se på nyheterna hur de drabbats på Mindanao, hela byar har nästan blivit bortspolade och massor av människor har dödats och ännu flera saknas.
När naturkatastrofer som denna händer är det nästan uteslutande de fattigaste som drabbas. De har byggt sin enkla hus på ställen som man egentligen inte ska bebygga, och som oftast bor de i enkla hus av trä, så när det händer blir det ofta alldeles för tragiska följder.
Vi fick som sagt strömavbrott i hemma hos oss och jag gick på morgonen ut för att starta den begagnade generatorn vi inhandlat.
Den startad såklart inte så vi fick sitta utan ström.
Då strömmen inte kommit tillbaka efter 28 timmar ringde jag och bad om hjälp att få igång generatorn.
Det kom ut en man men han kunde inte hitta felet så han lovade komma tillbaka med hjälp på måndag morgon.
Han kom tillbaka och efter ett par timmar kom han och berättade att någon (jag) hade hällt diesel i generatorn istället för bensin.
Han skulle göra generatorn ren invändigt medans jag var i staden och så köpte jag med mig bensin hem.
Då jag kom hem med bensinen så startade vi generatorn och den gick perfekt och vi fick ström i huset efter 60 timmar.
5 minuter senare kom strömmen tillbaka, det kallas väl Murphys lag va?
Nu är det bara internet som saknas, jag textade firman och de svarade att de hade stora problem i Zamboanguita och kanske skulle det vara fixat tills imorgon, tisdag. Men det blev inte klart förrän idag, Onsdag.
Här kommer lite filmer och ett par bilder från Tyfonen. Lägg märke till de 2 grabbarna som försöker att rädda båten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar