Så var vi då i Manila. I Torsdags tog vi flyget till Manila, en timmes flygtur o så är man i en stad med 17 miljoner invånare. Manila är stort som mellersta Gotland, 4x4 mil och här bor det alltså dubbelt så många invånare som i hela Sverige.
Jag gillar inte Manila ett dugg, alldeles för mycket folk och inget speciellt att se över huvud taget, om man inte vill se pokerklubbar eller gigantiska köpcentrum förstås.
Med oss till Manila hade vi en släkting till Prescilla, en tjej på 20 år som nyss slutat skolan. Hon ska jobba som barnflicka hos Prescillas syster, Goodie, och det är hennes första arbete. Hon är uppväxt i den mindre byn där även min fru har växt upp och tjejen har knappt ens varit i Dumaguete tidigare. Hon grät i bilen då vi hämtade henne hos hennes mamma och för henne börjar ett helt nytt kapitel i livet.
Nu kommer hon nog inte att vara så mycket utanför området där Goodies hus ligger men hon är långt hemifrån och dessutom blyg och tystlåten, så jag tror att hon har en tuff tid framför sig.
Igår förmiddags var vi och kollade in "Mall of Asia" världens 5:e största köpcentrum. I julveckan hade de en miljon besökare om dagen.
Det är otroligt stort med hur många butiker som helst. Det finns precis allt där men det är inte lika billigt som i vår lilla hemstad.
Jag hittade idag min nya favoritbutik, en butik på 15m2 med endast popcorn, alla smaker och storlekar. De som känner mig närmare vet min svaghet för poppad majs :-).
Vi var inne på "Department store". Det är ett varuhus i köpcentrumet ungefär som Åhlens i Stockholm. Där finns precis allt och just i department store är det inte speciellt mycket dyrare. Då man går runt imponeras man av alla arbetare som finns där. Bara på väsk avdelningen stod det 20 st uppradade och beredda att ge service till kunderna.
Jag gick in på skoavdelningen för herrar och där jobbade det nog 30 pers.
Alla säger, morning sir med ett leende och då jag kollade in en sandal så kom det genast 4-5 stycken med olika sorter sandaler i händerna. Jag behöver inga nya skor och fick nästan brottas för att komma ut därifrån.
En anställd på ett varuhus har kanske 2000 pesos i veckan (320 sek) och istället för att betala höga löner så anställer man många och på så sätt hålls arbetslösheten nere.
Hotellet vi bor på liknar en del av hotellen i Las Vegas. Det består av 2-3 olika hotellbyggnader med gemensamt Casino och köpcentrum. I köpcentrumet ligger det nästan bara de mest exotiska och dyrare butikerna typ Rolex, Porsche, Boss, Lacoste o.s.v. I byggnaderna finns oxå c:a 25 olika restauranger, Teatersalong samt ett stort antal biografer. Vi betalar c:a 1000 sek per natt för 3 personer i ett rum samt frukost.
Casinot är jättestort och pokeravdelningen är i 2 våningar. Turneringar på en våning och cashgame på den andra.
I samband med APT turneringen som jag spelar arrangerar de en turnering med ett inköp på 1 miljon hongkong dollar. (880,000 sek) Det är c:a 30 st anmälda till den turneringen bland annat Superproffsen: Phil Ivey, Joe Hachem, Tom "Durrr" Dwan.
Durrr kanske inte tyckte det var så kul att spela poker här för han höll bara på i en halvtimme innan hans miljon var slut, och en annan amerikan spelade bara 10 minuter innan han åkte ur.
Jag har kvalat in till Cebu- turneringen nästa vecka ($2408 i startavgift) och eftersom det inte funnits något internet kval till denna turneringen skulle jag nu försöka att kval in via de live-kval som går här.
I torsdags började jag med ett $150 kval som startade kl 3. Jag spelade rätt bra där i nästan 3 timmar men sedan kom en hand jag inte var så nöjd med.
Jag hade 44 och en annan spelare som nästan bara spelat bra händer hela tiden raisade. Jag tog ett skott med mina 44 och synade. Floppen 8,7,5 gillades av mig då jag var säker på att han spelade AK eller AQ. Så medans han tänkte på sitt move så bestämde jag mig för att gå all in om han bara bettade c:a pott vilket skulle vara nästan hälften av hans stack. Min plan var att har han då AQ eller AK som är han i princip tvungen att stoppa in resten av sina chips på sitt ingenting och mina fyror skulle stå sig om inte han hade tur att träffa på turn eler river.
Då han grubblat färdigt så bettade han som jag tänkt och jag ställde all in och inväntade en tveksam syn. Han blixtsynade istället och visade upp 88 för triss och jag hade bara stegdraget att hoppas på. Ingen stege kom och han rakade åt sig 80% av mina chips.
-So you think i am bluffing? sa han
- yes of course, sa jag. Do you think i shoould go all in if i thought you had the monster?
- haha he was thinking i am a bluffer, fortsatte han och därefter upprepade han det flera gånger: All in with 44, ha ha, thought i was a bluffer.
Då han tjatat i 20-30 sekunder om handen så sa jag till honom:
-Whats with you, just shut up, you was very lucky and hit a monster, just be happy with my chips and shut up. I am the one paying my startfee and i am the one to decide how i play my cards.
10 minuter senare åkte jag ur kvalet som nummer 15, det var 6 som vann en start i main event från detta kval.
På det igen då det startade ett nytt kval klockan 18.
Här spelade jag bra poker hela tiden tycker jag och det fanns ingen som satt och hånade mig för mitt spel.
Efter 4 timmar var vi 8 spelare kvar och jag låg på sjunde plats.
7 stycken skulle bli inkvalade och den som kom 8 fick tillbaka sin insats, $150.
Jag fick bara pisskort hela tiden och varje varv kostade 10,000 chips. Då blindsen började närma sig var jag tvungen att agera och ställde in keramiken 12.500,med KT i ruter. Efter betänke tid så synar big blind med A9. Shit tänkte jag, jag ville ju inte ha syn och bra tänkte jag då jag såg hans kort för då hade jag ju 2 olika kort att träffa. Floppen kommer 9T3 och jag leder med par i tior, men turn är ett ess och river går blank så 7 stycken börjar att jubla och dansa o skrika och den stackars svensken fick sitta med sista priset, insatsen tillbaka.
Nästa dag (igår) nya kval men jag bestämde mig för att bara lira kl, 18.
Det visade sig vara ett bra val för efter 4,5 timmar var 10 man kvar vid ett finalbord. Det var 88 startande i denna turre så 9 man skulle få en biljett till Main event och 10:an skulle vinna $340.
Det får jävla mig inte bli jag idag igen tänkte jag och räknade mina chips. Jag kollade runt bordet och insåg att jag låg på 9:onde plats av oss 10.
En av spelarna vid bordet var Tom "Durrr" Dwan, proffset som åkte ur miljonturren tidigare. Han kom till bordet då det blev finalbord.
I första handen är det en kille som går all in i tidig position och alla foldar fram till Big Blind som tänker. Han är den som har mest chips vid bordet och efter ett tag säger han: jag måste nog syna och visar upp JJ. Killen med all in har AK. Brädan går blank och AK åker ur med 340 dollar och vi andra 9 dansar o skriker.
Så går det till i poker världen.
Jag har nu kvalat in till min 4:de main event i poker av 4 möjliga. I de 2 första har jag spelat mig in i pengarna i en och mycket nära pris i den andra.
Nu har jag nya chanser i dagens turre och i Cebu nästa vecka. Här verkar det som motståndarna bland annat tillhör världselit och i Cebu lär det bli massor av deltagare eftersom det kvalats in 81 stycken via Pokerstars samt att deras proffs kommer. Och de proffs som är här har kanske oxå har planer på Cebu nästa vecka.
Men om de är proffs och bara spela 10 minuter så åker de nog före mig.
Skulle jag lyckas komma in i pengarna i en av storturrarna blir jag jättenöjd och om jag vinner så blir jag både nöjd och rik :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar